Representanter för avgrundshögern i form av nazistiska Svenska Motståndsrörelsen, SMR, spred sitt rasistiska budskap i Ludvika för snart två veckor sedan. Då attackerades ett antirasistiskt möte av ett tiotal aktivister från Svenska motståndsrörelsen. Vänsterpartisten och kommunpolitikern Daniel Riazat slogs ned med en flaska i huvudet och tre SMR:are greps, två misstänkta för främjande av flykt och en för misshandel. Samtliga tre har släppts men är fortfarande misstänkta för brott.
Tidigare denna vecka har vi på nytt fått se en till synes oberörd Anders Behring Breivik begära att den norska domstolen skall släppa honom fri. Hans besinningslösa dödande i i Utöya sade han var ett ”preventivt angrepp” mot islamsk kolonisering och landsförrädare. Han ansåg dessutom att han borde tilldelas krigskorset av den norske kungen. Han skrattades ut av åhörare. Vad gör man när orden tar slut? När man nyligen bevittnat ett bisarrt vansinnesdåd som saknar motstycke i internationell kriminalhistoria.
Aktivisterna från Svenska motståndsrörelsen hämtar sin näring från samma motbjudande och stinkande vattenhål som Anders Behring Breivik. På nätet, några enkla knapptryck bort, finns hela denna förfärliga konspirationsteori i olika versioner.
Nazisterna anklagade också mötesdeltagarna i Ludvika för att vara landsförrädare. Mötet hade lockat många unga människor. Nazisterna har sedan dess fortsatt att attackera Daniel Riazat. På sin hemsida har de i en artikel publicerat en bild på Riazat där någon klippt in terroristen Anders Behring Breivik som siktar med ett automatvapen mot Riazats huvud.
Det räcker nu! Hör ni att vi ropar – det räcker nu! På lördag vill jag se att Stora Torget i Falun fylls till brädden av människor som stödjer antirasismen, humanismen och ett öppet demokratiskt samhälle, som ställer sig bakom det nötta men ack så viktiga begreppet människors lika värde. Det finns inget att oroa sig för. Nazisternas försök att skrämmas med våld och hot om våld får inte medföra att vi håller tyst – tvärtom. Låt dessa fruktansvärda händelser i Utöya och även attacken mot det antirasistiska mötet i Ludvika få bilda utgångspunkt för en diskussion som också går emot det där mycket tröttsamma och negativa pratet om invandrare i största allmänhet.
Den så kallade vardagsrasismen runt fikaborden och på facebooksidor måste möta på större motstånd. Jag kan inte heller längre hålla tyst när folk öppet ventilerar sina smått unkna föreställningar om främlingar. Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har medfört att det numera är legitimt att syssla med enkla förklaringar på stora samhällsproblem. I sådana virvlande tankefigurer görs grova förenklingar och löst sammansatta påståenden där hela folkgrupper dras över en kam och pekas ut som syndabockar.
Det har också blivit allt vanligare att hetsa mot religioner – framför allt mot islam. Ateister som Christopher Hitchens har blivit lika dogmatiska som de religiösa ledare de själva kritiserar. De är inte särskilt bra på att förklara världen. Att bara göra sig löjlig över olika religioners tro är ingen särskild konstruktiv sysselsättning. Fanatiker på båda sidor kan, utan att de är medvetna om det, skåda varandras spegelbilder.
Men vi är trots allt en stor majoritet som begriper att varken kriminalitet eller arbetslöshet har med en människas hudfärg eller etniska bakgrund att göra. Så låt oss sätta stopp när sådana kränkande påståenden flyger genom luften. Många gånger handlar det om ett mycket löst och slentrianmässigt sätt att resonera på. Tja, vad förskräcker mest. Författaren Pär Rådström sade så här angående människor som ogillade judar: ”När man kommer en antisemit in på livet, upptäcker man oftast att det är en rädd liten människa, en så kallad vanlig, hygglig människa. Vi är alla vanliga, hyggliga människor. Och vanliga, hyggliga människor är det räddaste jag är för.”
Ja, majoriteten av dem som gav sin röst till Sverigedemokraterna är vanligt, hyggligt folk. Det var också genom fria och öppna demokratiska val som Adolf Hitler en gång i tiden kom till makten. Nazisterna såg sedan snabbt till att avskaffa demokratin. Resten är så att säga historia.
Sverige har också sin historia av både rasism och främlingsfientlighet. Det här landet sysslade tidigt med rasbiologi och tvångssteriliseringar. Allt kom uppifrån, så kallade vetenskapsmän tog hjälp av präster och lärare för att genomföra skallmätningar av befolkningen. En man från Rättvik ansågs vara urtypen för de ariska rasen. Det låter som ett skämt men är faktiskt sant.
Det skulle sedan bara ta drygt 20 år för vårt samhälle att fullständigt ändra inriktning. Vi gick från att syssla med kvasivetenskaplig mätning av människors kranier till att bli ett land med stort internationellt rykte om sig att vara världssamvete.
Vi som har våra hjärtan kvar i 1960- och 70-talets progressiva tidsanda då USA till slut tvingades ge upp sina raslagar. Vi som var aktiva i kampen mot apartheid i Sydafrika trodde väl knappast att vi 15 år senare måste ut på gatorna för att demonstrera mot nynazister här hemma på mammas gata. Men så är situationen. Några unga, företrädesvis män, har gått fullständigt vilse i labyrinterna och funnit ljuset i att hata det främmande.
Deras beteende påminner i stort om de mest fanatiska idrottssupportrarna som finns på våra läktare. De som ständigt hatar sina motståndare och ibland även varandra om inte lojaliteten är tillräckligt stor mot det egna laget eller den egna gruppen. Det är svårt att försöka resonera med vandrande utropstecken på två ben. En vädjan om att de skall besinna sig krossas lätt under klacken. Vem vill bli upplyst om att man gått vilse i sig själv och förlorat kontakten med det som är hatets raka motsats. Det som stavas kärlek, försoning och fred.
Den ohyggliga massakern i Norge har med all önskvärd tydlighet bekräftat vartåt den europeiska avgrundshögern är på väg. Den ligger fullt synlig inför en hel värld. Betänk att det handlar om en hets mot olika minoriteter. Det är den starke som sätter sig på den svage. Så ser styrkeförhållandena ut. I Magnus Lintons nyss utkomna essä De hatade om radikalhögerns måltavlor (Atlas reportage) hittar han avgrundshögerns främsta motståndare i romerna, muslimerna i Nederländerna och de så kallade landsförrädarna (kulturmarxisterna) i Norge.
Men vad som är mest förskräckande är inte några få förvirrade och våldsbenägna nazister utan den stora ekonomiska krisen som härskar på vår europeiska kontinent. När klassamhället på nytt gör stor entré, när massarbetslösheten bland unga ökar och fattigdomen och den sociala utslagningen breder ut sig, då kommer det bruna ogräset tillbaka. Jag kommer att demonstrera på lördag för att ingen skall komma efteråt och fråga mig: Varför gjorde du inget?
Vi ses på lördag på Stora Torget i Falun.
Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se
