Är centerpolitikern Inge Östlund i Rättvik politiskt död? Ja, förmodligen. I ett TV-program sa han ju att han aldrig skulle anmäla någon för tjuvjakt på varg och till DD spädde han på med att om han gjorde det, ja då skulle han vara politiskt död.
Nu är han det i alla fall. Att vi inte kan ha politiker som öppet accepterar olagligheter håller till syvende och sist nästan alla medborgare med om.
Ändå är uttalandet inte överraskande. Nyligen var jag i Kolmården på ett seminarium ordnat av Världsnaturfonden och Brottsförebyggande rådet med utgångspunkt i en ambitiös rapport från BRÅ. En forskare hade intervjuat hundratals jägare i ett flertal län. Och forskaren häpnade över nivån på den civila olydnaden och även över den karaktär av hatbrott som jakten på varg ofta har - alltså brott som präglas av samma besinningslösa hat som exempelvis misshandel av homosexuella kan kännetecknas av. Värst av alla länen var - Dalarna...
Så vad är det här? I själva verket är det ett enastående kristecken för ett samhälle att demokratiskt fattade beslut öppet kan föraktas av demokratins representanter. I BRÅ-rapporten talas det också om att den lokala polisen har svårt att utreda dessa brott, eftersom den av lojalitet med de berörda inte vill befatta sig med problemet. Ytterst vilar ju vårt moderna samhälle på statens våldsmonopol. I de länder där det våldsmonopolet inte fungerar - ja, där fungerar heller ingenting annat. Så nära som i södra Italien, präglat av stillastående ekonomi och orubbliga orättvisor, är det istället alerta småföretagare i beskyddarbranschen som bestämmer: dessa entreprenörer kallas med ett annat ord för mafiosi. Och denna maffia kan fortleva därför att vanligt folk aldrig kunnat lita på statens beskydd.
Någon maffia är det ju inte frågan om i Dalarna. Men delar av jägarkåren sätter normen i många bygder och piskar fram skräckstämningar som inte har med verkligheten att göra. De kan göra det mycket för att landsbygden överges av politikerna och av marknaden, när butiker läggs ner och service försvinner. Men att det mitt i ett modernt samhälle finns dessa öar av ren laglöshet, och att laglösheten påhejas av folkvalda, är en oerhörd sak. Visst, varghatet kan förklaras. Vargen, symbolen för det allra mest vilda, framstår i många människors ögon som ett sändebud för staten eller åtminstone för Naturvårdsverket eller Länsstyrelsen. Och så utlöses en djupt liggande mekanism som handlar om ilska mot överheten i bygder där vanligt folk en gång i tiden inte ens fick jaga för att bolagsherrarna bestämde. Läs Dan Anderssons dikt Tjuvskytten! Den förklarar djuppsykologin.
Ingen behöver älska rovdjuren, men inte heller hata dem. Men vi delar planet med dem och måste acceptera det.
Östlunds politiska misstag kanske ändå gjort nytta: det fick många att inse hur orimligt varghatet och dess konsekvenser faktiskt är.
Göran Greider
