Det spekuleras i hur den borgerliga regeringen ska vara sammansatt. Ska valframgången för Moderaterna och tappet för de tre små allianspartierna få genomslag i fördelningen av ministrar? Flera borgerliga debattörer anser att så inte bör ske.
De argumenterar för att de i ministrar dominerande Moderaterna ska vara generösa och låta de tre små partierna behålla sina ministrar. De är fyra för vardera Center- och Folkpartiet samt tre för Kristdemokraterna. Moderaterna har ju hälften av ministerposterna, elva, bland dem stats-, finans- och utrikesministerposterna.
De som vill ha fortsatt hälften av ministertaburetterna till de tre små allianspartierna, trots att de bara bidragit med 40 procent av röstestödet till Alliansen, anför att det vore bra för balansen i Alliansen.
De gångna fyra åren har visat att Moderaterna dominerat när de haft elva av 22 ministrar. Om de fick 13 av 22, vilket valresultatet matematiskt berättigar dem till, skulle Moderaterna än mer skymma de tre små allianspartierna. Det medför en ökad risk att ett eller flera små allianspartier åker ur riksdagen i nästa val. Det skulle göra det svårt för de allianspartier som klarar riksdagens spärr att nå regeringsmakten.
Enligt en mätning i Expressen i går, bland drygt tusen m-politiker i riksdag, kommuner och landsting, anser 65 procent av dem att Moderaterna bör få fler ministrar. 74 procent anser att Centern bör släppa en ministerpost till Moderaterna.
På ett sätt har de fog för åsikterna. Väljarnas röstning bör få genomslag i regeringens sammansättning och Moderaterna få två ministrar till.
Fördelningen av ministrar blir en indikator på hur statsminister Fredrik Reinfeldt och moderatledningen resonerar. Om de insisterar på att få en, eller två, fler ministrar antyder det att de prioriterar egna partiet före Alliansen.
I detta scenario skulle Moderaterna stabiliseras som 30-procentsparti med sikte på 35 procent i nästa val. Partiet behöver då regeringen som bas, även om den har några ministrar från borgerliga småpartier, för att driva den politik som krävs för att bli största parti. Den skulle behöva vara mittenliggande på allvar för att bryta in bland S-väljargrupper och de väljare Miljöpartiet attraherar. De tre små borgerliga partierna hamnar då mer till höger och Moderaterna skulle inte ha intresse av att gynna dem i antalet ministrar.
Tvärt om skulle Moderaterna komma att läcka gammelmoderata väljare till dem, värdekonservativa, som vill luckra upp Las, vill satsa på militären, vill sänka skatter för välbeställda.
Om Moderaterna nöjer sig med 25 till 30 procent, om det kan göra att övriga tre allianspartier får så högt väljarstöd att borgarna blir omvalda i nästa val, kan Moderaterna kanske nöja sig med elva ministrar för Alliansens husfrids skull.
För övrigt är det värt att påminna om det som kommentatorer sagt genom åren. Det är att Centern och Folkpartiet förlorar på att samverka med Socialdemokraterna. Att dessa partier, och Kristdemokraterna, nu förlorat väljare på samarbetet med Moderaterna är det tyst om.
I en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle säkert Centern och Folkpartiet få minst fyra ministrar vardera. Om de inte bundit sig så hårt för Alliansen hade de haft en bra förhandlingsposition om Moderaterna driver matematisk exakthet och maximalt tre ministrar vardera för C och FP.
Det är egentligen läge för C och FP att regera med S nu när S kommit ned på den beskedligare 30-procentsnivån från de stöddiga 45 procent som partiet länge var på.
ROBERT SUNDBERG
