Till det kungliga bröllop som i går ägde rum i Storbritannien mellan prins William och Kate Middleton var två tidigare premiärministrar inte bjudna. De var labourpolitikerna (socialdemokraterna) Tony Blair och Gordon Brown.
De två tidigare premiärministrarna från tory (konservativa partiet), Margaret Thatcher och John Major, var däremot bjudna. En förklaring var att de senare tillhörde en viss orden vilket inte de förra gjorde.
Var det förresten inte den inkännande, handlingskraftige premiärministern Blair som räddade den känslokalla, handlingsförlamade drottningen ur den kritiska situationen dagarna efter att lady Diana omkom hösten 1997? Det har gjorts en film om det. När en av Dianas söner gifter sig borde väl förre premiärministern Blair och hans efterträdare ha varit bjudna.
*
Apropå kungligheter blir vår kung, Carl XVI Gustaf, folkpensionär i dag, när han fyller 65 år. Några planer på att abdikera och gå i pension har han dock inte. På ett sätt är det i linje med påbuden som säger att vi bör arbeta längre och pensionsåldern höjas. Kungen lär väl fortsätta minst fem år till.
Vore kungen miljöpartistisk skulle han abdikera till hälften och införa en slags språkrörsmodell ihop med kronprinsessan Victoria under en övergångstid på cirka tio år. Det finns dessutom fördelar med en sådan. De skulle till exempel hinna med dubbelt så många statsbesök per år.
*
S-partiledaren Håkan Juholt talar på 1 maj i Falun och Borlänge. När det är valår ska S-ledaren tala i huvudstaden på 1 maj. De tre åren mellan valen talar S-ledaren i Göteborg, Malmö och på valfri ort. Juholt inleder alltså med det sistnämnda i år och gör det i Dalarnas två största städer.
Juholt kan inte sägas ha fått någon smekmånad efter att han valdes för drygt en månad sedan. Hans flickväns ekonomiska brott slogs upp stort någon dag efter att han valts. Nyutnämnda ekonomitalesmannen Tommy Waidelich verkar vetta åt höger i kontrast till Juholts vänster- och välfärdsinriktade kongresstal. Privata samtal på semestern i en hotellbar i Istanbul blir förstasidesstoff i en kvällstidning.
Och nu slår Sveriges radio upp att Juholt ser ut att ha maktspelat sig fram till partiordförandeskapet. Men nästan alla som blivit ledare för ett parti har väl agerat i syfte att det målet ska vara möjligt för dem att uppnå.
Och varför granskar medierna oppositionsledaren Juholt så mycket och regeringsmaktens Fredrik Reinfeldt så lite?
*
De senaste dagarna har de fyra stora affärsbankerna kommit med kvartalsrapporter. De gick med sammanlagt 22 miljarder kronor i vinst första kvartalet i år. Den bank som tjänade minst hade nästan fyra miljarder i vinst och den som tjänade mest nio miljarder kronor. Det är bra att veta för alla som tycker att räntan på sparkontot är låg eller låneräntan är hög. Flera av de stora företagen har också gjort bra vinster.
Av någon konstig anledning är det aldrig någon risk att inflationen stiger när företagen gör höga vinster och kan dela ut dessa till sina ägare. Så fort löntagarna, bland annat de i de vinstrika företagen, vill ha en lönehöjning på några tiondels procent över det senaste årets prisökningsnivå hörs dock varningsrop om att inflationsspöket kommer.
*
Alla folks frihet, hela världens fred. I en tid när visioner ofta lyser med sin frånvaro och när politiker försöker vinna val genom att sticka ut och utmana så lite som möjligt är behovet av visionärt tänkande stort. Ett samhälle där sådant som god sjuk- och hälsovård skulle öka genomsnittliga livslängden väsentligt skulle vara en bra vision. Det vore även ett samhälle med minskad energiförbrukning tack vare ökad effektivitet i utnyttjandet av energiformerna där de mest skadliga, kärnkraft och fossila bränslen, fasas ut. Visioner som dessa hörs det inte mycket om numera i det Sverige där val vinns av de som lovar ett femte jobbskatteavdrag. Kanske talas det om visioner i morgon, 1 maj.
ROBERT SUNDBERG
