När Bob Dylan kom till Borlänge
såg han sig litet förvånad omkring:
har jag varit här förut?
Det var antagligen något i luften han kände igen
Vintern i norr var borta,
upplöst i en sommarkväll:
Hibbing, Minnesota, när han var mycket ung.
Stan där Dylan växte upp
försåg den amerikanska industrialismen
med järnmalm - där fanns världens
största dagbrott,
A Workingman´s Blues.
Och nu såg han sig
omkring i Borlänge:
samma smak av industri i luften
och på gatan, i ett bussfönster,
A Girl From the North Country.
Han satte sig alltså på café Esplanaden,
mitt i stan,
någon skrek över gatan.
Ett fyllo är en hel strof.
Men ingen kände igen honom,
inte i den här dikten.
Han hade föryngrats, var tonåring igen.
Han plockade fram sina cigarretter.
Sen såg man honom skriva
ord och siffror på cigarrettpaketet.
Den första Dylansång jag hörde
kom från min äldsta brors
bärbara skivspelare:
Blowin´in the wind.
Jag minns den knastrande rösten
i källarrummet i villan där vi bodde,
i utkanten av Vingåker
där allting var just en utkant.
Kanske var jag fem sex år.
My weariness amazes me.
Och nu minns jag plötsligt
det där med att lägga på
nålen på vinylen som en
mycket exakt och världsförändrande rit:
den svarta skivan skevade under
en litet skakande hand - och så
öppnades en
dörr till något helt annat.
Den där rösten stannade i
medvetandet, sen dess är den evigt en
röst från det förflutna,
som från någon avlägsen
mycket legendarisk släkting
som ibland dyker upp i samtalen
men som ingen träffat på
många många år.
Tio år senare finns han i den
stålsträngade gitarr jag köpt.
Man hörde honom därinne,
There must be some way out of here.
Men inte förrän jag blev vuxen
tror jag att jag förstod
hur opersonlig hans musik egentligen är:
det är en kontinent som sjunger
de här sångerna,
möjligen är det Robert Allen Zimmerman
son till judiska immigranter
med förfäder i Ukraina och Turkiet
som sjunger - men inte Bob Dylan.
Ingen vet vem Bob Dylan är.
Vi har bara hört alla
sångerna han låtit
passera genom sig.
Robert Johnssons avtal med djävulen
i en vägkorsning
Woodie Guthries kärleksfulla människor
Fabriksflickorna
Allt som är på vandring
Nyheterna från 1863:
Inga budskap
Bara denna verkande
närvaro av folk
och folks stora sammanhang
När Bob Dylan besökte Borlänge
var det sommar
och han kom med tåget.
Han sov hela vägen.
Tåget var försenat.
Trying to get to Borlänge before
they close the door.
När han klev ut på de varma gatorna
kände han igen sig.
Han ritade en teckning
av Joe Hill
som han sedan slängde.
There´s a rumbling in the skies
Göran Greider
Fotnot: Ikväll spelar Dylan på Peace & Love. Titeln på denna dikt är lånad från Dylans Trying To Get To Heaven.
