Är inte det den starkaste bild av vanmakt man kan föreställa sig? När den 23-årige Emil Linnell en januaridag i år ringde 112 för att be om en ambulans blev han inte trodd av sjuksköterskan som tog emot samtalet på SOS Alarm.
Trots att han hade mycket svårt att andas och berättade att han hela tiden svimmade. Trots att han gång på gång bad om en ambulans skickades ingen. Han hittades sedan död, av brusten mjälte.
Personligen har jag aldrig ringt detta nummer, 112. men det finns där i bakhuvudet, på mig och på de allra, allra flesta: den sista livlinan. Till samhället, ja till själva civilisationen. Det tog ett tag innan det gamla numret, 90 000, bleknade bort i våra medvetanden och ersattes av de tre nya siffrorna. Men när det inspelade samtalet mellan Emil Linnell och sköterskan spelats upp i radion – i rapporteringen från den rättegång som avslutades igår – har nog alla som hört det stannat till, fastfrusna. Den sista livlinan fungerade inte. Samtalet till civilisationen hjälpte inte. Civilisationen ställde inte upp. Så känns det när man hör om denna tragiska och fruktansvärda historia.
Den åtalade sjuksköterskan sade sig ha fått motta många hot efter händelsen. Och naturligtvis är han förkrossad. Under sista rättegångsdagen sa den dödes mamma till honom i rätten: Du har förstört mitt liv.
Jag ska inte föregripa domen, men nog verkar det rätt så klart att sköterskan har begått fel i sin hantering. Ändå får det inte stanna vid att nagla fast en enskild person vid sitt ödesdigra misstag, lika litet som debatten om vanvården inom Caremas äldreomsorg enbart får handla om enskilda verksamheter.
Socialstyrelsen har gjort en utredning av SOS Alarms verksamhet efter att ha mottagit mer än 50 anmälningar från olika håll i landet. Framförallt hittade man brister när det gällde prioriteringar och möjligheten att få ambulans. Socialstyrelsen riktar allvarlig kritik mot SOS Alarm. I ett pressmeddelande heter det: ”En typisk brist vi har sett är larmoperatören eller sjuksköterskan inte förstått graden av allvar. Det rör sig om kommunikationsproblem, intervjumetodik och i vissa fall att man inte hittat adressen eller haft problem med kartan.”
Självklart ska man då komma ihåg att det varje år rör sig om flera miljoner nödsamtal. I de allra, allra flesta fall fungerar det uppenbarligen alldeles utmärkt. Men det är just detta med livlinan till själva civilisationen: Här får helt enkelt ingenting gå fel. Principiellt bör inga marginaler vara tillåtna för misstag.
Vem äger SOS Alarm? Länge trodde jag i min enfald att det är en helt och hållet offentlig verksamhet. Men riktigt så enkelt är det inte. SOS Alarm är ett företag, som släpper aktier, och som ägs till hälften av staten och till hälften av Sveriges kommuner och landsting. Och det är på den punkten man alltid känner oro i kroppen, för så här heter det på företagets hemsida: Ägarnas avkastningskrav är 8 % på eget kapital i snitt över en 5-årsperiod. I dagsläget innebär detta en vinstmarginal om ca 2 %. Jaha, ägarna har alltså avkastningskrav? Och ganska höga avkastningskrav också – 8 procent på eget kapital.
Det är här som en undran anmäler sig: Borde inte verksamheter av det här slaget få kosta vad de kostar? Är det inte bättre för samhället totalt och i längden att det sker litet för många utryckningar med ambulans än för få? Och med tanke på att lönekostnader hela tiden stiger, sakta men säkert, så betyder avkastningskravet och vinstmarginalen att verksamheterna oavbrutet måste effektiviseras. Effektivisering låter alltid bra, men i praktiken, i tjänstetäta verksamheter, innebär det vanligtvis att kraven på de anställda ökar och därmed stressen – och till slut marginalen för misstag.
Jag säger inte att det är så i fallet SOS Alarm. Men över verksamheter som har vinstkrav svävar alltid risken för att ledningar och chefer tar chanser och hoppas på att kostnaderna ska kunna minskas – varvid risken ökar för att det går ut över kvalitén.
En andra undran är: Vad är det för eget kapital som ska ge avkastning? Svar: det är mitt, och alla andra skattebetalares kapital.
Men jag vill inte ha någon avkastning. Jag vill ha en ambulans om jag en dag skulle behöva en.
GÖRAN GREIDER
