Bilföretaget Saab är begärt och beviljat i konkurs i tingsrätten. Den svenska biltillverkaren har kört fram till vägs ände.
Med tanke på att turerna runt Saab varit många och att bilmärket liknats vid en katt med nio liv är nionde livet över nu.

Saab dukade egentligen under av finanskrisen. Den drabbade USA hårt och bilmarknaden där, viktigaste i världen.
Saab hade amerikansk ägare, General Motors (GM). GM gick dåligt, skar ned hårt och kapade ägarbanden med Saab.
Saab fick nya ägare, holländska sportbilstillverkaren Spyker och dess direktör Victor Muller. Han skaffade kapital, främst från Kina.
Men de kinesiska investerarna fick inte bli storägare, för det hade GM en vetorätt mot.
Officiellt ville GM inte att teknik från dem via Saab, som har den i bilarna, hamnar i kinesisk ägo. Inofficiellt var nog GM rädd att ett Saab ägt av kinesiska ägare, främst Youngman, blev konkurrent för GM och dess kinesiska partners på växande Kinamarknaden. GM har därför sagt nej till alla former av ägande i Saab, av kinesiska ägare som Youngman.
Ett sådant ägande hade behövt ha Yongman, eller annan kinesisk aktör, som stor intressent i ägarskap eller som finansiär eftersom Saab behövde sätta fart på sin tillverkning med kinesiskt kapital.
Visst har Saab haft problem länge. Biltillverkaren har ofta gått med förlust. Ändå har den varit ledande på vissa områden: aerodynamik, krocksäkerhet och turbo i personbilar.
Till det positiva hörde även att Saab har bidragit till handelsbalansen, gett teknisk spetskompetens och många arbetstillfällen.
Den svenska borgerliga regeringen har dock hela tiden haft en kall, distanserad hållning till fallet Saab. Reinfeldt och hans ministrar sov med marknadsliberala läroböcker under huvudkudden och ältade mantran om att inte äventyra skattebetalares pengar.
Borgerliga regeringspolitiker i andra länder, som Obama, Merkel, Sakozy med flera, bedrev däremot statsunderstöd och pumpade in skattepengar i sina länders bilindustri. Detta direkt, i form av statligt ägande, och indirekt i form av rejäla skrotningspremier. Biltillverkning har ju ofta fungerat lite grann som vapenindustrin, att andra intressen än marknadsmässiga inverkar, inte minst nationell prestige.
Nu är eran Saab slut. Bolaget styckas och några miljarder får konkursboet ut av det. De anställda får lönegaranti och hjälp att utbilda sig och få andra jobb. Svensk exportindustri minskar emellertid och ett känt bilmärke försvinner.
Kanske hade Saabs väg kunnat bli en annan. Med en karismatisk ledare av Steve Jobs typ några år in på 80-talet hade företaget kunnat få en bättre säljeffekt av personbilsturbon och annat. Saab hade kunnat bli lönsamt.
De många intellektuella, i främst USA, som hade den udda bilen Saab hade då kunnat behållas som köpare. De hade kunnat betala det pris en sådan bil betingat.
Men Saabs era som svensk folklig bil var på väg att gå över redan någon gång på 80-talet. Att vara sådan kräver stor volym med låg vinst per bil vilket är svårt att uppnå. Se på Saab.
 
ROBERT SUNDBERG