Om två och ett halvt år är Mattias Flink fri. Det beskedet kom igår från Högsta Domstolen - och det måste betraktas som mycket rimligt.
Det massmord han begick en fruktansvärd sommardag 1994 är evigt inristat i de anhörigas minnen.
Än idag tror jag många - även de som inte direkt kände någon av de drabbade -. som passerar förbi platserna vid Dalregementet ibland känner av ett slags inre efterskalv av dödandet.
Alkohol, vapen, olycklig kärlek - den mest explosiva brygd som existerar. Den utsläckte sju liv, skadade tre och förmörkade många anhörigas och vänners liv. Brygden förstörde också Mattias Flinks eget liv.
Det finns ingen mening med att helt förstöra också gärningsmannens resterande livstid.
*
Ludvika, Ludvika. Orten befinner sig i chocktillstånd, efter helgens våld. Imorgon, torsdag, ska det hållas en ljusmanifestation mot våldet. Det är vad som just nu kan göras. Polisutredning pågår.
Men på nätets alla dånande folkdomstolar har domen redan fallit: Allt är invandringspolitikens fel. I halvt febrigt tillstånd tröskade jag mig igår genom litet av de värsta inläggen - och gick sedan och la mig bedrövad. Det finns människor som ur mord och våldsdåd hämtar energi till enbart hat, hat, hat - som om de ville hålla en våldsspiral vid liv så länge som möjligt.
Samhället är inte ett bra samhälle. Överallt hög arbetslöshet, överallt otrygghet, överallt statusjakt, överallt förlorare eller vinnare. Spänningar. Våld. Aggressioner. Och i detta sär-hälle - för det är vad det är - en allt mer tilltagande fixering vid brott och straff, på ett ibland så primitivt sätt att nu ska snart de nya stentavlorna, uthuggna i raseri, tas fram ur avgrunden!
Idag misströstar jag. Om allt.
GÖRAN GREIDER
