Några korn kryddpeppar och fem sex lagerblad i grytan med palsternacka, morötter, potatis, purjolök och några få prinskorvar räcker: Det ångar av jul-stämning från köket. Jag har lagat Ernst Kirschsteigers julgryta, fast i en enklare variant.
Det har varit ett race för att nå fram till julen. Men när ni läser detta, på julaftons morgon, är jag och min familj antagligen framme vid högtidens själva entré:
Utmattade men förväntansfulla. Och mitt i all nu sakta tynande stress – växande stråk av frid. På låg volym ska jag spela den CD jag alltid spelar på julaftonsmorgon – en kyrkokör från Göteborg som sjunger julsånger.
Dagen är kommen är min favorit, fast det väl knappt är någon julpsalm egentligen.
Därefter ska jag leta fram Bob Dylans skrovliga julplatta.
Julens stora berättigande i världen är varken köpfesten den utgör eller det eventuellt religiösa innehållet, utan något mycket mer jordnära: ledigheten! Ibland känns det som om hela ens liv går ut på att hitta fram till de där vattenhålen: ledigheterna. Ibland får jag en känsla av att julhysterin har ökat i direkt proportion till den tilltagande stressen i arbetslivet.
För så är det, för LO-medlemmar och för tjänstemän: Arbetslivet har blivit hårdare. På arbetsplatserna får inte längre de icke-100-procentigt produktiva plats. De har stötts ut. I själva verket är det en av vår tids stora frågor: befrielsen av arbetslivet. Men ingen politiker tar upp den.
Överallt basuneras det ut att produktiviteten måste öka och att vi alla måste jobba längre.
Det är kortsiktigt. Det är dumt. Det är fantasilöst. Jag blir alltmer övertygad om att en fungerande demokrati kräver kortare arbetstid, ja fler ledigheter.
Varje högtid ger ett sådant utopiskt löfte. Kroppen känner av det. Man får sova litet längre.
Man kan sträcka ut sig i soffan. Man tittar ut genom fönstret utan att ha något syfte med det.
Till och med hundarna känner av när deras mattar och hussar är litet friare än vanligt.
Dagen är ännu inte kommen för denna utopi. Men till och med julen, mitt i all stress, bär på fröet till ett slags revolt mot det bestående: ledighetsupproret! Arbetstidsförkortningsrevolutionen!
Rätten till lättja – för den demonstrerar alla sanna julfirare.
God jul på er allihopa!
Göran Greider
