Förre S-ledaren Mona Sahlin uttalade sig i Sveriges radio i söndags. Hon sa att S borde ha öppnare process, omröstning, vid nästa val av partiledare.
Sahlin vill inte ha den modell som gällt hittills, att en valberedning tar fram en kandidat som partikongressen ger klartecken.
Sahlins åsikt är populär bland många i och utanför S. Det dras paralleller med andra partiers öppna valprocesser vid val av partiledare: Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Trots att en öppen process vid val av även S-ledare ser ut och låter bra finns det nackdelar med det. Några är följande.
Det finns risk för splittring i partiet. Ett öppet partiledarval skulle troligen sluta med att två huvudkandidater ställs mot varandra och att den centrala skillnaden mellan dem är att ena står till vänster och den andra till höger.
Vänsterhögerskalan är ju den främsta i politiken. Ett val av S-ledare skulle ha den dimensionen som viktigaste skiljande faktor mellan kandidaterna.
S är ett stort parti, oavsett om det har 40, 35, 30 eller 25 procent av väljarna. Att det finns en höger och en vänster i ett stort parti är naturligt. Liknande grupperingar efter högervänsterskalan finns ju även i mindre partier. Att läka ihop ett stort parti som S efter en uppslitande partiledarstrid blir inte lätt.
Det finns en anledning till att S utser partiledare i en sluten process. Det är för att kunna hålla ihop partiet lättare och att undvika splittring.
Den främsta konkurrenten, Moderaterna, har inte en öppen partiledarprocess, i alla fall inte hittills. Och inför det har splittring efter högervänsterskalan inte lika stor betydelse i borgerliga partier.
Hamnar ledaren och politiken i ett borgerligt parti för långt till höger, rent av så att val förloras så det blir S-regering, kan svensk politik ändå påverkas. Detta genom opinionsbildning i de många borgerliga medierna, via resursstarka tankesmedjor och näringslivet.
Och blir det en borgerlig (moderat) ledare som ligger till vänster, nära mitten, röstar ändå borgerliga väljare på partiet.
Mona Sahlin och många andra som haft stor makt och inflytande länge i S hade velat ha Thomas Östros eller Mikael Damberg som partiledare. Båda ligger till höger i S.
Sahlin, och en del andra, känner sig inte bekväm med Håkan Juholt som S-ledare. Han ses som en outsider trots att han suttit i riksdagen i 17 år och varit biträdande partisekreterare. Juholt är inte vänster, men heller inte i gänget i S högerfalang som Sahlin står nära.
I Sahlins ögon skulle dock ganska många, likt Juholt, ses som outsiders. I sammanhanget kan påtalas att en stor majoritet av landets väljare och särskilt S-väljarna och S-medlemmarna bor utanför Stockholm och de två andra storstäderna.
Även med Sahlins förslag om öppna val, av partimedlemmar, kan det bli en person som är en outsider från utanför huvudstadsområdet som blir S-ledare.
Sahlin förslag om öppet partiledarval ska tas på allvar och övervägas. Men en orsak till hennes åsikt är säkert att senaste slutna partiledarvalet slutade med en vinnare hon inte gillar, av politiska skäl och kanske också personliga.
Robert Sundberg
