Det är haveri i den socialdemokratiska fabriken.
Väljarstödet för partiledaren Håkan Juholt landar på 16 procent i den senaste sifoundersökningen.
Det är katastrofala siffror.
Året kunde inte sluta sämre för socialdemokraterna.
44 procent av väljarna har, enligt Aftonbladet och Sifos mätning, inget förtroende för Håkan Juholt. Även förtroendet inom partiet sviktar.
Det är negativt för hela arbetarrörelsen.
Visserligen ställer medierna den socialdemokratiska politiken i skuggan av Håkan Juholt, men problemet är större än så: under de här åren av moderatlett styre har inte socialdemokraterna lyckats återskapa det förtroende som partiet en gång förlorat.
Socialdemokraterna är istället tyst som en mussla, samtidigt som välfärden i Sverige raseras och samtidigt som riskkapitalister tjänar storkovan på att äldrevården läggs ut på privata företag som ger undersköterskorna dåliga villkor och de äldre dålig vård.
Ungdomsarbetslösheten är hög och gymnasieskolan har förvandlats till en sorteringsapparat. Socialdemokraterna måste sticka ut hakan, men istället tiger partiet.
Det här är inte något som enbart Håkan Juholt ska belastas för, utan hela partiet, både före och efter att Håkan Juholt valdes till ledare.
Under den värsta finanskrisen och lågkonjunkturen för några år sedan hördes inte ett knyst från sossarna.
Ett av socialdemokraternas stora problem är att det – under sin tid på makten – dragit till sig människor som bara velat göra karriär och som klivit in i politiken för egen vinnings skull.
Det finns alldeles för många socialdemokrater som gått från skolbänk till skolbänk, med i SSU, studentförbund och direkt in i partiet.
Det gör att de inte vet hur det är att gå till ett vanligt jobb och gör att människor inte känner igen sig i partiets politik.
Därför borde en politiker få sitta max 8 år på en position och därefter gå tillbaka till det jobb han eller hon har i grunden. Det gör att fler blir politiskt aktiva och att poltiken blir en naturlig del av människors vardag.
Min största fasa som politiskt aktiv var att bli för insyltad i politiken – att helt plötsligt stå där en dag och inte kunna något annat än politik, att glömma bort vad vardag och verklighet är. Att sitta på möte efter möte och diskutera och att glömma hur det är på ett jobb, i vardagen. Det har fått mig att kliva av.
Makt och positioner får aldrig vara viktigare än viljan att skapa ett rättvist samhälle.
Socialdemokraterna måste rensa och sortera bort människor som bara sysslat med politik hela livet. Sortera bort de människor som till varje pris ska stå i rampljuset och få bort alla karriärister.
Fram med människor som tror på något, människor som växlar mellan vanliga jobb och politiken och människor som är villiga att strida för ett rättvist samhälle. Socialdemokratin måste återigen bli en folkrörelse. Men nu är det inte så.
Istället är socialdemokratin är platt och livlös, ja rentav en död rörelse.
SOFIE WIKLUND
sofie.wiklund@daladem.se
