Kölden kom som en välsignelse. För så är det: Några minusgrader och världen blir klarare, vilket snabbt får också själen eller åtminstone medvetandet att klarna upp. Klafsandet genom en varm barvinter – det var ju bara en vecka sen – ersätts av knarrandet av snö under stjärnor. En del snö har också fallit. Det skulle kunna gå att ta fram skidorna.
Men vi går genom skogen, den långa stigen förbi tjärnen Gran och bort till byn Forsgärdet. Stina får springa fritt, men vi ser till att hon håller sig nära oss; det finns en varg i trakten. Livet på landsbygden blir besvärligare för många när en varg dyker upp, så är det. Bonden skaffar sig en hund som bättre vaktar fåren. Några tycker det är obehagligt att gå ut i mörkret på byvägen. Men vargens närvaro ger också mytisk rymd åt tillvaron och jag har inget emot den.
I den femgradiga vinternatten: Någonstans rykande andedräkt från en ensam vargtik.
Vet nästan ingenting som doftar så trivsamt som vedrök i vinterluft. Och när det är stilla ute, och röken stiger rakt upp ur skorstenarna, skriver jag en haiku:
Röken ur husen
så stilla denna januaridag:
En zenbuddhist i varje kamin.
Plötsligt går TVn sönder. Kontakten mellan boxen och TVn pajar. Och vad det blir märkligt tyst i ett hus på kvällarna när en TV går sönder. Huset blir liksom större. Hur mycket jag än kan klaga på vårt myckna TV-tittande, hur det fördummar oss, så är det retligt och närapå smärtsamt när TV-rutan blir svart: Det är som att bli blind.
Men det går en dag och en kväll och man vänjer sig. Inte bara huset växer och blir större. Alla de här olästa böckerna börjar liksom lysa. Jag läser Jack Keroucs berättelse Dharma Bums (Dharma-gänget på svenska). Luffandet tvärs över den amerikanska kontinenten – öknar i röd solnedgång – vintriga julaftnar – varma kvällar i San Fransisco: Hela Amerika, i det femtiotal när de sista luffarna – hobos –korsar kontinenten.
En av huvudpersonerna i romanen är min favoritpoet Gary Snyder, skogshuggare och zenbuddist men också beundrare av Joe Hill och den fackförening han var med i – Industrial Workers of the World.
Jag läser och kvällarna skimrar. Gary Snyder skulle ha skrivit en haiku om vargtiken därute i månskenet.
Göran Greider
