Primärvalen i USA rullar vidare. I tisdags hölls ett i lilla nordostliga staten New Hampshire. På demokratiska partiets sida vann sittande presidenten Barack Obama med 82 procent av de deltagandes röster.
Så kommer det att se ut resten av vårterminen. Obama blir sitt partis kandidat.
På republikanska sidan ser det annorlunda ut. Där tävlar, trots flera avhopp, ett halvdussin kandidater om att nomineras som partiets presidentkandidat.
I New Hampshire vann som väntat Mitt Romney, som varit guvernör i grannstaten Massachusetts. Han fick 40 procent av rösterna.
De övriga rösterna splittrades mellan fyra kandiater. Tre av dem ligger till höger om Romney.
Ron Paul fick mest av dem, med 23 procent. Pauls isolationistiska utrikespolitik gör dock att han knappast kan bli sitt partis kandidat mot Obama.
De andra två högerkandidaterna, Newt Gingrich och Rick Santorum, fick runt tio procent vardera. Jon Huntsman, som ligger längst till vänster i detta startfält, fick 17 procent.
Den sjätte kandidaten, Rick Perry, som har liknande politik som de andra tre som är till höger om Romney, fick bara en procent.
Att de första primärvalen hålls i små stater som inte är representativa för USA som helhet är en nackdel. Men så har det varit länge.
I Iowa och New Hampshire är det charmigt med lokala valmöten där väljarna kan komma nära kandidaterna och ställa frågor till dem. Men redan nästa primärval, i South Carolina 21/1, ändras valkampanjens karaktär. Det blir mer reklam i medierna för, och emot, kandidaterna och färre väljare som kan möta kandidater på valmöten.
Och vid primärvalet i Florida 31/1, med nästan 20 miljoner invånare och flera storstäder, avgörs utgången i hög grad av hur kandidaterna lyckas i medierna, främst tv i framträdanden och politisk reklam.
Egentligen är Florida första representativa staten för USA som helhet där det är primärval. Den är även en av de tiotalet stater där det de senaste 20 åren brukat väga jämnt mellan kandidaterna i presidentvalen. En annan sådan stat är Nevada, där det är primärval 4/2.
Och 7/2 har republikanerna primärval i Colorado, Missouri och Minnesota. I de två förra brukar det väga jämnt i valen. 2004 vann republikanernas Bush i båda mot demokraten Kerry. Men 2008 vann Obama i Colorado och republikanen McCain i Missouri.
Det är alltså först veckan mellan 31/1 och 7/2 som det hålls primärval i ett antal stater som sammanlagt är ganska representativa för USA och där det i nästan alla brukar väga jämnt i presidentvalen.
Ändå talas det redan om att Romney har kopplat greppet om att bli sitt partis kandidat, efter segrarna i de små, orepresentativa Iowa och New Hampshire.
Att det redan talas om Romney som republikansk preisdentkandidat beror på dels en medial otålighet, dels på kampanjpengarna. Media, i USA, vill gärna snabbt ha utmanaren till Obama klar.
Och för kandidater som inte vinner i primärvalen sinar kampanjkassorna snabbt. Ingen av dem har heller så mycket som Romney har. Och för varje stat det är primärval i blir dyr tv-reklam viktigare.
Slutligen är det de tre, fyra högerkandidaternas eget fel att Romney kunnat koppla ett övertag, trots att mellan 60 och 75 procent av partiets väljare inte röstat på honom i de två val som hållits.
Paul, Gingrich, Santorum och Perry står nämligen för ungefär samma högerliggande politik, undantaget Paul i utrikes- och säkerhetspolitiken. Minst två, helst tre, av de fyra borde dra sig ur kampen. Då skulle den kvarvarande kunna mäta sig med Romney.
För Santorum och Gingrich är det en nackdel att Paul, som knappast kan bli partiets presidentkandidat till följd av sin utrikespolitik, gått så bra i valen. Det borde vara en av Gingrich, Santorum eller Perry som är kvar, mot Romney.
Jon Huntsman, som kom trea i New Hampshire, är kanske den som skulle kunna vinna flest väljare från Obama i valet i november. Huntsman är därmed den som främst utmanar Romney politiskt, från vänster relativt sett.
Hade de första primärvalen varit i folkrika stater, som Kalifornien och New York, och stater där det väger jämnt i novembervalen, som Ohio och Pennsylvania, hade Huntsman kunnat vara ett starkare hot mot Romney.
Trots att bara några få primärval hållits är Romney på väg mot seger i sitt parti. Detta tack vare de mer högerliggande kandidaternas splittring, sin stora kampanjkassa och att de första primärvalen är i små, orepresentativa stater varav en ligger granne med den stat Romney varit guvernör i.
Robert Sundberg
