Håkan Juholt har avgått som S-partiledare med omedelbar verkan. Han meddelade det på lördagseftermiddagen i hemstaden Oskarshamn.
Juholts partiledartid blev kort, tio månader. Det kan jämföras med Ingvar Carlsson och Göran Persson som båda satt tio år som S-ledare.
Juholt valdes med knapp marginal av partiets instansers valberedning. Han var en slags kompromisskandidat, en minsta gemensamma nämnare sedan olika grupperingar blockerat varandra och mer kända kandidater.
Juholt hade aldrig varit minister, men suttit i riksdagen sedan 1994 och varit både partisekreterare och partiets främsta försvarspolitiker. Ändå sågs Juholt som oerfaren.
När han tog över efter Mona Sahlin var partiet sargat efter andra valförlusten i rad och lågt väljarstöd på under 30 procent.
Juholt lyckades på den kongress som valde honom i mars väcka entusiasm i partiet med sitt tal. Snabbt hopades dock negativa rubriker rörande honom, för uttalanden och annat.
Delvis fanns fog för kritik efter oklarheter i en del sakfrågor, som Sveriges flyginsats i Libyen, förslag om a-kassan i budgetförslaget med mera.
Juholt tillskrevs en karaktär av personlig yvighet. Han beskrev sig så i en radiointervju innan han blev partiledare. Denna egenskap, som kan vara charmig i en tid med allt mer beräknande och tillrättalagda politikerpersonligheter, vändes till en nackdel för den nye S-ledaren. En bild av Juholt som slarvig och ovarsam med fakta sattes, inte minst av borgerliga ledarsidor.
Vid tiden för presentation av S-partiets alternativ till budget vid månadsskiftet september till oktober hade väljarstödet för S under Juholt ökat. Väljarförlusten i valet 2010 var återvunnen. Synovates mätning för september gav S 34,1 procent och Sifo för första veckan i oktober noterade 35 procent.
Men så kom Aftonbladets avslöjande om Håkan Juholts hyra för lägenhet i Stockholm. Den hade riksdagen betalat fullt ut trots att sambon bodde i den. Aftonbladet påstod att glasklara regler fanns för hur mycket som skulle betalas i sådana fall, vilket senare visade sig inte stämma. Juholt betalade tillbaka halva hyran för tiden det gällde.
Ändå sattes en bild av Juholt som fifflare. Förtroendet sjönk, eftersom Juholt gjort något som inte var moraliskt rätt om än det inte bröt mot lagar eller regler. Juholt hamnade i en nedåtspiral.
Allt Juholt sa detaljgranskades av medierna och opinionsmätningar om förtroendet för Juholt varvades med mätningar av väljarsympatier. Siffrorna i båda nådde allt lägre nivåer.
Juholts siffror, göranden och låtanden blev en daglig serie i medierna och särskilt kvällspressen. Till slut blev marginalerna för misstag i uttalanden minimala. Och en bild av Juholt som konstig, komisk, yvig, opålitligt satte sig i allmänhetens medvetande. Denna bild fick allmänheten via medierna.
Delvis fanns fog för mediernas rapportering, men delvis var uppmärksamheten på Juholt orimlig i jämförelse med hur annat i det svenska samhället bevakades och skildrades i och av medierna.
När Juholt på Folk och Försvars konferens i början av denna vecka sa att regeringen gjort upp med Sverigedemokraterna om försvaret var måttet rågat. Utrymmet för misstag för Juholt var noll. Med detta hamnade han på minus.
Socialdemokraternas verkställande utskott, vu, hade att ta ställning till om det alls gick att fortsätta med en partiledare vars person blockerade en stor del av partiets budskap. Alltså det budskap som partiet var tvunget att få ut via medier som hellre skildrade Juholts person som partiledare på randen till avgång än S-partiets politik.
Om vu i det läget till sist uppmanat Juholt att avgå eller om Juholt kommit fram till avgångsbeslutet själv är oklart. Klart är dock att i dag drog Juholt konsekvenserna av hur hans tio månader långa partiledartid blivit, i verkligheten och mediernas skildring av verkligheten.
Håkan Juholt kom fram till att det fick räcka nu för hans del. Rätt eller fel beslut, så stod Juholt imponerande stark på ett personligt plan in i det sista.
Robert Sundberg
