Göran Hägglund fick 198 röster av KD-tingets 286 ombud. Mats Odell stöddes av 88 ombud.
Att en tredjedel av ett regeringspartis högsta organ vill ha en annan partiledare än den sittande är anmärkningsvärt. Men i KD-fallet ses det som en seger för partiledaren att utmanaren fått bara var tredje röst.
Tänk om Göran Persson utmanats av Margareta Winberg eller Marita Ulvskog och det inte bara som partiledare utan även med krav på annan politik: mer vänsterliggande, feministisk och EU/EMU-kritisk och utmanaren stötts av en tredjedel av partiet. Medierna hade aldrig släppt det.
Det går inte att analysera KD utan att nämna alliansen. Moderaterna dominerar i den och den regerar sedan fem år. KD är minsta partiet i alliansen och i skymundan, vad väljarna kan se.
Även om Hägglund framhåller att partiet fått igenom 90 procent av sin politik upplever inte väljarna det så. KD-profilfrågan fastighetsskattens borttagande (omvandling till låg avgift) sågs av väljarkåren som en alliansfråga snarare än något KD-specifikt.
När KD var i opposition kunde partiet ta ut svängarna. KD synades inte i form av att dess förslag skulle hänga ihop eller klara en kompromiss med andra borgerliga partier.
Med uttagna svängar kunde partiet då släppa fram mer av vad Odells kristna högerkonservativa falang står för, och mådde bra av det.
När KD regerar måste kanterna slipas av. Mats Odell ska pressas in i samma alliansmall som Eskil Erlandsson, Birgitta Ohlsson och Ulf Kristersson.
Utifrån en S-ledarsidas utgångspunkt är Hägglund och hans krets mer politiskt sympatisk än Odell och hans gäng.
Det har dock känts uppfriskande att höra Mats Odell i intervjuer.
Odell har sluggeraktigt slagit fast behovet av mer värderingsbaserad politik för sitt parti: mer av högerkonservativa, kristet moralistiska värderingar.
Göran Hägglund skulle politiskt sett utan problem kunna vara en av Fredrik Reinfeldts utslätade nya moderater.
Ett problem för KD, nu med väljarstöd under fyra procent, är även att de borgerliga väljare vill rösta på vinnare, för tillfället Moderaterna.
Små partier, som KD, hamnar då nedåt fyra procent. De senaste borgerliga regeringarna har också visat att bara det stora borgerliga partiet har klarat sig helskinnat ur regeringsperioderna. Små borgerliga regeringspartier minskade.
För de tre små allianspartierna räckte det egentligen med en mandatperiods regerande, fram till 2010. De hade behövt ta igen sig i opposition nu.
I stället fick de en andra regeringsperiod med alliansen som håller på att utplåna dem.
Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se
