Idrott och politik hör inte ihop, sägs det. Ändå finns många exempel på motsatsen.
Nästa gång du ser Ryssland spela hockey-VM för att vinna eller ser de kinesiska atleterna i London försöka vinna medaljer i sommar-OS vet du att när deras flaggor går i topp är det symboler för länder vars ledare tillåter massmord.
Det är en möjlig slutsats av att Ryssland och Kina lade in veto mot Förenta Nationernas säkerhetsråds resolution om att minska våldsamheterna i Syrien.
De två vetoländerna ansåg att udden i resolutionen var för mycket riktad mot Syriens regim och för lite mot oppositionen mot regimen.
I sammanhanget är det värt att påminna om att resolutionen byggde på vad Arabförbundet kommit fram till vad de kunde tolerera.
Bland det var att syriske ledaren (diktatorn) Bashar al-Assad överlämnar makten till en samlingsregering inom två månader. Al-Assad behövde i och med det inte ens avgå.
Resolutionen var inte orimligt mycket inriktad på krav på Syriens regim, utan innehöll också ett fördömande mot oppositionen för våldet i landet.
I varje land är det regimens uppgift att inte våld drabbar landets invånare. Resolutionens inriktning på främst regimens ansvar var därför berättigat, med tanke på de generella regler som finns för länders inre säkerhet.
Syrien är en eftersläntrare i den arabiska vår som vällde fram för ett år sedan och vräkte diktatorer från makten på löpande band i Tunisien, Egypten, Libyen.
I några fall, som Libyen och Egypten, hade diktatorerna suttit så länge att de var kända i hela världen. Libyens envåldshärskare var en av världens mest kända personer.
Att få gehör för åtgärder i FN-regi mot Libyens diktator underlättades av dennes kändisskap. I fallet Syrien, med dess mer anonyme diktator, är det svårare.
För Ryssland och Kina spelar kortsiktiga intressen, som ett kontrakt på militärflygplan till Syrien i Rysslands fall, större roll än tusentals dödade syrier. Båda länderna befarar att USA-ledda väst ska flytta fram sina positioner om regimen i Syrien faller.
Och båda vill inte att det uppstår exempel på hur FN kan tillåtas agera i länder så att sådana kan komma att tillämpas på grannländer till Ryssland och Kina.
Olof Palme kallade en gång diktaturer som tillgrep våld mot sin egen befolkning för satans mördare. Ryssland och Kina låter satans mördare verka även i vår tid.
Robert Sundberg