Den siste atenaren är namnet på en berömd roman av Viktor Rydberg - och på senare tid har den där titeln ofta flugit genom medvetandet. Särskilt när man hört förtvivlade greker tala om att försöka flytta från sitt eget land på grund av den djupnande krisen.
Nu kommer Grekland sannolikt att få ytterligare ett nödlån, Men villkoren är hårda. Allt tyder på att det grekiska samhället därmed slungas ännu djupare ner i krisen, i massarbetslöshet och tilltagande samhällsdepression.
I den allmänna debatten utmålas den grekiska korruptionen oftast som roten till eländet. Anders Borg har framträtt mer som psykolog än klok analytiker när det gäller att förstå den pågående krisen. För roten till det onda ligger naturligtvis i den gemensamma valutan självt. Detta är ingen grekisk skuldkris - det är en eurokris. Spänningarna byggdes in i strukturen redan från början, när en valuta och en ränta ska gälla i helt olikartade ekonomier.
Det mest upprörande är egentligen att Tyskland ständigt undkommer all kritik: den aggressiva tyska ekonomin har nått sin ställning genom att löner hållits tillbaka och genom att dra nytta av en euro som egentligen är alldeles för billig för den tyska exporten: En egen, tysk valuta hade i rådande situation varit mycket högre värderad. Och då hade spänningarna mellan olika delar av Europa kunnat jämnas ut.
Även om den akuta krisen i euroområdet skulle lösas, talar allt för att liknande kriser hela tiden kommer att dyka upp. Euron är inte värd att räddas. Det är däremot de europeiska befolkningarna, inklusive grekerna.
Göran Greider
