Språkbruket när det gäller arbetslösheten vittnar om den grundläggande förändring som ägt rum gentemot problemet. Arbetslöshet är numera något som liknar väderleken.
Politiker, men även medierna, sitter bara vid köksfönstret och kommenterar förändringarna i väderleken, eller använder språkliga metaforer som om det gällde naturfenomen: Vad ska vi göra åt den galopperande arbetslösheten?
Nyss travade den ju så fint. Nu galopperar den. Och man kan bara hoppas att den vilda hästen ska lugna sig.
Oftast svarar politikerna med mantran. Jobb, jobb, jobb – upprepas det. Ofta just tre gånger. Men i praktiken görs nästan ingenting för att lösa frågan.
De senaste siffrorna om långtidsarbetslösheten förskräcker. Sedan 2006 har den tillåtits öka snabbt, särskilt bland unga. Den sjukförsäkring, som av regeringen gjorts hårdare, trycker dessutom ut folk i arbetslöshet.
Inför nyheten igår var centerpartiets Annie Lööf snabbt ute. Hon krävde uppluckrad arbetsrätt. Det är högerns lösning: Sämre trygghet och skattesänkningar, så som den sänkta krogmomsen, ska rädda oss.
Slutstationen för den politiken är ett låglöneproletariat med allt sämre trygghet och det är människor som inte kan generera den efterfrågan i samhället som möjliggör bättre tider.
Vad har den vänstra halvan i politiken för lösningar? Stefans Löfven stund har kommit. Han har redan uttalat mantrat. Vad han har, som regeringen inte har, är ett slags investeringslinje: Investera istället för att sänka skatter! Men frågan är om han vågar föreslå någonting som på allvar kan trycka tillbaka den arbetslöshet som tillåtits öka.
Löfvens problem är att han i huvudsak tycks se den privata sektorn som motorn i all sysselsättning – det är så välfärdsjobben kan finansieras i hans något metalliska världsbild.
Men det där är i själva verket den gamla eländiga uppdelningen i närande och tärande sektorer. Den är föråldrad.
En konkurrenskraftig industri kräver utan tvekan en massa anställda i skolan som ger kunnig arbetskraft.
En konkurrenskraftig industri kräver fungerande daghem och äldreomsorg så att människor kan jobba utan att vara rädda för hur det går för deras barn och ungdomar. Och så vidare.
Plus det faktum att de många nya jobben aldrig mer kommer att alstras inom industrin som sådan.
Sanningen är nog den att varken Alliansen eller socialdemokratin erbjuder någon intressant lösning på massarbetslösheten.
Alliansen vill skapa dåligt betalda och otrygga jobb som försämrar samhället i stort – och socialdemokratin har givit upp den väg som länge gjorde Sverige unikt när det gäller sysselsättningsgraden: Fler arbeten i offentlig sektor.
Därför galopperar arbetslösheten. Och ryttaren är sedan länge avkastad.
Göran Greider
”Därför galopperar arbetslösheten. Och ryttaren är sedan länge avkastad.”
