Utrikesminister Carl Bildt (M) läste i går upp regeringens utrikespolitiska deklaration i riksdagen. Drygt en halvtimme tog det. Därefter fick det ledande oppositionspartiet Socialdemokraterna via utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin tolv minuter för ett inlägg. De andra tre partierna utanför regeringen fick sedan också göra inlägg. Därpå svarade utrikesministern.
Det blev därmed ingen rafflande debatt. Bildts uppräkning i början var att likna vid högläsning gällande länder, konflikter och aspekter på utrikesområdet. Våldet i Syrien, som liknar ett inbördeskrig, stod i centrum och benämndes diktaturen i Damaskus av utrikesministern. Den bör avsättas, i linje med arabförbundets förslag.
Det röstades tyvärr ned i säkerhetsrådet i FN, av Kina och Ryssland. Även om Bildt hade hårda ord att säga om läget i Syrien hade han inget konkret att komma med gällande hur våldet ska stoppas.
Bildt hade fler fyndiga formuleringar, som mörkret i Minsk. Vitryssland är ju en av få diktaturer i Europa. Bra att det nämndes, men få förslag på åtgärder.
Nya medlemmar som ansöker till EU ska välkomnas i EU, en linje Sverige alltid haft. Vi är det mest EU-utvidgningsvänliga landet i EU.
Bildt svepte över världen. Iran, med avrättningar som ökat. Kuba, där stödet till demokratiska krafter måste stärkas. Burma, som tar små men viktiga steg i demokratisk riktning med några fyllnadsval. Somalia, med beklaglig oro på Afrikas horn. Och några oroliga ställen till.
Överlag hade Bildt EU i fokus. Och EUs främsta allierade är USA. Eftersom utrikesministern målmedvetet, gränsande till envetet, sätter likhetstecken mellan Sverige och EU oavsett om det gäller frihandel, säkerhetspolitik eller annat, blir man fundersam som åhörare.
Parollerna som fanns förr i tiden om Sverige som tredje kraft, alliansfritt, neutralt och ståendes mellan stormaktsblocken är nu bortblåst. Det blev det i och för sig redan då Sverige gick med i EU 1994. Men ändå känns det ovant att höra utrikesministern blåsa på för fullt i likställande mellan Sverige och EU. Och EU har USA som främsta strategiska partner, fastslår Bildt. Därmed är alltså Sveriges främsta strategiska partner USA. EUs sak är ju Sveriges.
Av S-talesmannen Ahlin mötte Bildt kritik för att vara luddig gällande vilken syn Sverige har på Palestina och ett erkännande av det området som en självständig stat. Bildt hänvisar till de tre kriterierna om territorium, folk och dess kontroll över området för statserkännande. Bildt finner att Palestinas folk, den legitima regering som huserar på Västbanken, inte har kontroll över sin yta. Israel kan ju när som helst agera militärt på ytan.
Ahlin finner att Folkpartiet och Jan Björklund fått styra regeringen för mycket i Palestinafrågan, vilket lett till en för Israelvänlig och Palestinakritisk position för Sverige. Bildt ogillade hårda ord från Ahlin om om hål i huvudet, men gled i sakfrågan undan med sin hänvisning till kriterier för att erkänna stater.
Frigivande av Dawit Isaak och de i Etiopien fängslade Johan Persson och Martin Schibbye togs också upp som krav från utrikesministern. Bra.
Övriga partiers representanter drev sina profilfrågor. Exempelvis Miljöpartiets Bodil Ceballos om utsläpp och klimat. Vänsterpartiets Hans Linde tog ut distans till Bildt och Ahlin och deras gemenskap i tankesmedjor som gorde att de framstod som ganska lika politiskt jämfört med Lindes parti.
Regeringen har lagt Sveriges utrikespolitik i en EU-anpassad bana. Oppositionen håller med om mycket med vissa undantag (Socialdemokraterna) eller är mer eller mindre kritisk mot ett antal detaljer (de andra tre partierna).
Robert Sundberg
