De senaste åren har det allt oftare rapporterats om idén att odla kött istället för att föda upp boskap och slakta. Själva idén är nog ganska gammal och har förekommit i samband med rymdprogrammen, men nu verkar det hända saker på allvar.
I ett holländskt laboratorium har - enligt Vetenskapsradion - forskare lyckats framställa små bitar kött och framåt hösten kanske det rentav räcker till en hel hamburgare. Tekniken bygger på att man tar stamceller från kor och får fram muskelceller som kan växa. Forskarna tror att det kan dröja uppåt tio eller tjugo år innan odlat kött blir något som är kommersiellt gångbart.
Men är det en god idé? Innan den frågan kan besvaras måste det konstateras att den dåliga idén i sammanhanget redan dominerar - nämligen den att vi vräker i oss så mycket kött som vi bara förmår. Konsumtionen av kött har ökat snabbt under efterkrigstiden i Sverige och de rika länderna och nu står medelinkomsttagarländerna på tur, Kina eller Pakistan, där en växande välbeställd medelklass gärna äter mer kött. Innebörden av detta uppsving för köttätandet är: ökat tryck på biosfären. Halva den odlingsbara arealen i världen går åt till att livnära boskap. De senaste åren har köttätarkulturen dessutom i det närmaste löpt amok i och med den så kallade LCHF-kosten.
Miljömässigt är det synnerligen dumt att vi äter mer och mer kött eftersom det går åt stora resurser för att få fram livsmedlet. Sojabönor transporteras över halva jordklotet för att föda upp grisar i Sverige. Och grisarna blir ibland till bacon först sedan de tagit ytterligare en tur till exempelvis Polen. Det självklara politiska målet måste vara att den vegetariska kosten ökar i våra samhällen, det är i längden det enda hållbara. Och att de tamdjur vi föder upp får hedervärda förhållanden. För skulle vi helt upphöra med att hålla kor och får, ja, då går det ut över den biologiska mångfalden i andra änden: allt färre hagar och betesmarker.
Själv äter jag kött, men jag gör det inte med gott samvete och jag försöker hela tiden minska mitt köttätande och äter hyggligt ofta helt vegetariskt. Det dåliga samvetet kommer inte bara av den miljöbelastning köttätandet orsakar, utan också för att denna matkultur blundar för djurens lidande. Ur slakterier och djurhållning stiger ett konstant och alltmer fruktansvärt skri av smärta. Så är det. Även om det finns många bönder som tänker på sina djur så går det inte att komma ifrån att vår moderna civilisation vilar på en stabil bas av andra levande varelsers smärta och lidande. Kanske är det till och med så att detta köttätande är en av källorna till avhumaniseringen av människor; det finns djurrättsetiker som menar att slaveriet av människor faktiskt modellerades efter slaveriet av boskap.
När människan för tiotusen år sedan blev bofast och slog sig på jordbruk skaffade hon sig ganska snart två nya och omvälvande redskap: Boskap och slavar. Kanske var den grymma behandlingen av djuren en förutsättning för och en inövning i förslavandet av människor: Sumerernas ord för kastrerad slavpojke var detsamma som för unga kastrerade åsnor, hästar och oxar. Ser man däremot på de fantasieggande och uppåt tjugotusen år gamla målningarna från Lascaux-grottan av uroxar och vildhästar inser man att det är bilder av djur innan vi hade förslavat dem - och kanske innan människan höll sig med slavar. (Se Pelle Strindlunds bok Jordens herrar).
En minskning av köttätandet så långt som möjligt är önskvärt, och till och med nödvändigt. Och en civilisation som vänder sig bort från köttätandet kan kanske rentav bli en mer reflekterande och moraliskt ömsint civilisation.
Men de flesta gillar att sätta tänderna i en biff eller ett kycklinglår. Jag gör det också. Urskuldande brukar jag mumla något om att mina smaklökar är reaktionära. Idén att odla kött tror jag därför kan vara en ganska bra kompromisslösning tillsvidare. De flesta av de etiska komplikationerna borde kunna försvinna när kött framställs på konstgjord väg, även om miljöbelastningen sannolikt inte kommer att minska lika dramatiskt. Det går åt biologiska resurser även för att odla kött och vi har i slutändan mycket mer att vinna på att själva sätta i oss de vegetabilier som korna eller fåren eller kycklingarna äter. Dessutom kan man frukta att en eventuell köttodlarindustri kommer att fixa fram alla tänkbara kemikalier och tillsatser för att få de nya biffarna att se ”naturliga” ut och smaka som vanligt.
Många människor reagerar nog spontant negativt på odling av kött. De tycker att det låter konstgjort. Märklig nog tycks samma människor inte reagera på det lidande som kantat biffens väg till tallriken.
Nyheter om köttodling presenteras gärna som en litet udda men rolig nyhet, en typisk snackis som det heter på nyhetssvenska. Men allt som rör vår matkultur borde vara centralt i den politiska debatten - människan är inte bara vad hon äter, hon är också vad hon inte borde äta och vad hon inte har råd med att äta. Stigande livsmedelspriser på en alltmer tättbefolkad och ekologiskt stressad planet är en fråga som förr eller senare kommer att stå i centrum i all politisk debatt.
Men att odla kött är trots allt en idé som kan komma för att stanna.
Göran Greider
