Vi lever i en konservativ tid. Skolpojkar anno 2011 får inte iklä sig den vita tunikan och ljuskronan på grund av att de har penis och pung mellan benen och inte en snippa.
I tidningarna kan man läsa att motståndet inte kommer från elever, utan från föräldrar och rektorer. Jag provoceras inte av pojkar som vill bli lucior, däremot att inte motståndarna reflekterar över sin egen reaktion. De skyller på traditionen. ”Det ska vara en tjej för att det alltid har varit det”.
För det första kanske det inte ens är sant, enligt en källa på internet, som menar att en av de tidigaste dokumenterade, svenska luciorna var en man: ”Dubbeldörrarna till förstugan uppslogos, och in trädde en dräng klädd i hvitt lakan, med en krans af ljus på hufvudet och bärande en väldig bål med glöggus.” För det andra är det ett konservativt och sexistiskt argument. Ska vi reklamera kvinnligt prästerskap? Enbart pappor får vara jultomte och så vidare? Manliga traditioner har ju avskaffats till förmån för kvinnor, så vad är problemet med pojkar som vill ta på sig luciakjolen?
Stökiga flickor och luciaträngtande pojkar har alltid funnits, men man har valt att inte se och bekräfta dem. De har inte tillhört normen som säger att pojkar är si och flickor är så. I Norge fryser staten pengarna till genusforskningen, med anledningen att genusvetenskapen inte anses vara tillräckligt vetenskaplig. I programmet Hjernevask konstateras att kvinnor och män i världens mest jämställda land väljer yrke efter kön.
Men är jämställdhet att ha segregerade yrken med extremt skilda lönenivåer? Man missar målet. Lika lön för lika arbete är i teorin självklart, men poängen med genusvetenskap är att förstå varför kvinnor väljer vårdyrken, medan män väljer att bli ingenjör – inte konstatera att de gör det. Därför behövs genusvetenskapen.
Att pojkar vill vara Lucia och att tjejer vill vara stjärngosse säger någonting om oss, både som könsvarelser och sociala varelser. Det avslöjar att könen inte begränsar oss till ett sätt att vara, men också var den kulturella statusen ligger.
Att jag ville spela fotboll med killarna och ha Turtles-tröjor på mig på lågstadiet kan ha lika mycket att göra med att killar hade högre status på skolgården, som att det var min ”personlighet”.
Jag bytte sida för att få högre status bland dem med högst status. I samma veva förlorade jag min status hos tjejerna och låg inte högt upp på listan att väljas till Lucia. Så hårt är gränserna dragna för barn som växer upp i en värld där killar inte kan bli lucia och tjejer inte kan bli statsminister.
Cecilia Burman
cecilia@ceciliaburman.se
