Det händer ibland att jag rycker åt mig gamla böcker från bokhyllan som på ett eller annat sätt har följt mig ända hit. Vad sägs om följande titel? ”Vart har folket tagit vägen?”
Den är skriven av författaren Walter Dickson (1916-1990) och kom ut 1971. Det är 41 år sedan. Dickson skriver om de första utopisterna inom socialismen. Han berättar bland annat om Nils Herman Quiding och August Palm. Hur August Strindberg blev något av lärjunge till Quiding. Dickson skriver bland annat följande: ”Jag har försökt komma tillbaka till det vändkors i vår moderna politiska historia, där ”folket kom bort.”
Dickson såg skräddaren August Palm som ett offer för den akademism som satte sig i ledningen för socialdemokratin. Enligt honom handlar det om ett centralstyrt parti med ett ”över-huvet-på-folkstyrning”. Palm ansågs vara en oborstad typ som dessutom skrev alldeles för grovt. 1886 dömdes August Palm till tre månaders fängelse för att han i ett tal i Hudiksvall smädat riksdag och regering genom påståendet: ”Vi hava en usel regering och dåliga representanter i riksdagen som ingenting begripa av arbetarnas och den betrycktes sak”.
Ja, August Palm skulle nog bli lika betryckt om han återuppstod 2012. Enligt en undersökning i Svenska Dagbladet, SvD, är det proffspolitiker som styr. De har ringa erfarenhet av verkligheten så som den gestaltar sig utanför Stockholms innerstad.
Det har sedan länge vuxit fram en egen politikerklass både i Sverige och ute i Europa. Det är denna politiska gruppering som på nytt försöker knyta ihop olika länders ekonomi genom den så kallade europakten. Författaren Göran Hägg kommenterade saken i SVT:s morgonsoffa i går morse. Han var med rätta kritisk. Än en gång försöker eliterna bakvägen knyta vårt samhälle närmare den gemensamma valutan euron trots att en stor majoritet av väljare redan sagt nej vid folkomröstningen 2003.
Det är ett gigantiskt problem att den folkliga demokratin är på väg att urholkas. Dessutom finns en stor medie-, pr- och informationsbransch som befinner sig i symbios med alla dess proffspolitiker. Vi kan till och med prata om en gemensam arbetsmarknad för dessa människor. Dessutom går deras barn i föräldrarnas fotspår.
De maktpolitiska intrigerna och taktisnacket i Stockholm och Bryssel överskuggar sakfrågorna. Politiken blir alltmer en sorts idrottsgren. Vissa blir hjältar. Andra utpekas som förlorare. Vi delas in i lag, erbjuds vimplar, supportertröjor, glada tillrop på e-posten som om vi vore enögda supporters.
Ordvrängande PR-typer banar sedan vägen för historieförfalskare. Det allmänna historiska medvetandet suddas ut. Vem är bäst på att manipulera väljarna? Utopisterna behövs för att bryta vanmakten. Var finns dagens August Palm eller Nils Herman Quiding som kan gjuta nytt mod i en kvaddad politisk rörelse?
Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se
JA!
Expressen instiftar satirpris.
NEJ!
All denna skräppost på e-postkontot. Nu senast från ett svindyrt klockmärke.
