Författaren Elisabeth Rynell kommer till Smedjebacken i morgon. Hon fick Werner Aspenströmpriset 2011. Nu är det dags att visa henne Werner Aspenströms (1918-1997) barndomstrakter i Torrbo som också kom att förbli en viktig inspirationskälla i hans författarskap.
I morgon kväll har undertecknad ett samtal med Elisabeth Rynell om hennes eget litterära arbete och hennes syn på Werner Aspenströms diktarkonst. Det litterära samtalet sker i biblioteket i Smedjebacken. Finns det något litterärt släktskap mellan de båda och hur ser den i så fall ut? Det skrivna ordet kan verka som en tidlös ådra vid sidan om dagsländorna.
Werner Aspenströms diktning hade den stora kraften att gå djupare och längre jämfört med många andra. Hans dikter var många gånger enkla och tilltalet ofta mycket tydligt. Vad är det i hans dikter som slår an tonen i mig? Här finns förvisso mörkret som är så lätt att låta sig omslutas av. Men utan dess motsats – ljuset – förlorar den sin betydelse. Vi behöver också nedtonade lovsånger.
Varje gång som jag riktar blicken mot Aspenströms diktning upplever jag samma märkliga närvaro som sker i mötet med naturen. En förhöjd sinnesstämning. Poetens förmåga att finna den till synes obetydliga detaljen för att skildra något betydligt större, både inom och utanför oss själva.
Elisabeth Rynell fick Wernerpriset i fjol. Motiveringen löd: ”För ett rikt och innerligt författarskap som söker svar på människors existensiella frågor i hennes möte med naturen - de gamla markerna där röster från förr sorlar och en rödhake i en främmande skog kan visa vägen hem”.
Elisabeth Rynell är född 1954, uppväxt i Stockholm och efter att ha bott ett stort antal år i norra Sverige så har hon på nytt återvänt till huvudstaden.
Hon debuterade 1975 med diktsamlingen ”Lyrsvit m.m. gnöl.” Hon har sedan dess gett ut drygt ett dussin böcker. Elisabeth Rynell skriver både lyrik och prosa. Det stora genombrottet kom med romanen ”Hohaj” (1997). Den berättelsen gav henne både Sveriges Radios Romanpris och tidningen VI:s Litteraturpris. Romanen har också översatts till tyska och blev även en spelfilm. 2002 kom Elisabeth Rynell med en roman av samma intensitet, Till Mervas.
2004 tilldelades Elisabeth Rynell Svensk biblioteksförenings Aniarapris för som juryn skrev ”...en diktning med kärleken och naturen som centrala teman och ett språk som har modet att uppsöka tillvarons smärtpunkter, där något nytt trots allt kan ta sin början”.
Jag har själv precis läst hennes roman Hitta hem som gavs ut 2009. Det är en berättelse om två olika döttrar från helt olika tidsepoker. De har dock samma sak gemensamt. En stark längtan efter att hitta ett hem, ett ställe, att kunna finna lugn och ro.
Illa far landet (Karneval förlag) av Tony Judt. Nu i pocket.
Medidrevet mot Håkan Juholt. Nu först kommer lite klädsam självkritik också.
Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se
JA!
Illa far landet (Karneval förlag) av Tommy Judt. Nu i pocket.
NEJ!
Mediedrevet mot Håkan Juholt. Nu först kommer lite klädsam självkritik också.
