Mikael Andersson är en av tre åkare som blivit uttagen i det nya svenska landslaget i ice cross downhill.

13 januari gör han tävlingsdebut när VM inleds i Minnesota, USA.

– Jag ser fram emot det här så jäkla mycket, säger 26-åringen från Borlänge.

Extremsporten ice cross downhill genomförs på en brant isbana med hopp och skarpa kurvor och kräver, utöver god skridskoteknik, nerver av stål. Banan är omkring 500 meter och precis som i skicross startar fyra tävlande åt gången i varje heat. Först ner vinner.
– Det är precis så häftigt som det låter och det ord som kanske beskriver sporten allra bäst är adrenalin. Sen handlar det mycket om fart och teknik såklart, men det är väldigt svårt att beskriva, man måste nästan prova det själv för att förstå känslan, menar Mikael som började med sporten så sent som i år.
– Jag känner han som vunnit VM i det här sju gånger, och det var väl lite han som fick mig att testa. Sen hade jag väl ganska bra förkunskaper också eftersom jag åkt mycket skidor och spelat bandy i många år.

Men ice cross downhill skiljer sig ändå en hel del från såväl bandy och skidor, och träningsmöjligheterna är minst sagt begränsade.
– Det finns inga uppbyggda träningsbanor någonstans i hela världen, så träningen inför nästa tävling får jag väl göra under uppvärmningsåket, haha.
Och nästa tävling är även hans första tävling.
– Det blir jag och två killar till, från Stockholm och Jönköping, som kommer att få representera Sverige i VM. Allt är väldigt nytt och spännande, men det är ett fruktansvärt skönt gäng och jag tror det kan gå riktigt bra för oss.

Världsmästerskapet består av fyra deltävlingar som avgörs i Saint Paul, Minnesota i USA, Valkenburg i Holland, Åre samt Quebec i Kanada.
Åkare från hela världen gör upp om titeln.
– Jag har nog inte riktigt fattat hur stort det här är. Även om sporten inte är så stor i Sverige än, är den väldigt stor utomlands. Jag hörde att dom räknar med omkring hundra tusen i publiken när vi kör finalen i Kanada, säger Mikael.

Det borde vara en bra publiksport?
– Absolut, och det är ju inte bara själva sporten som är häftig. Jag läste att dom brukar ha med sig två ljus-DJ:s under varje tävling så det är ju en show också. En helhetsupplevelse.

Hur snabbt åker ni egentligen?
– Jag tror rekordet ligger på 67 kilometer i timmen, så det är ju rätt fort faktiskt...

Vad tänker man innan man kastar sig nerför en sån bana?
– Nu jäklar, haha.

Vad tror du om dina chanser?
– Det får vi se, men jag ser verkligen fram emot att få köra. Jag tror faktiskt att vi kan slå hastighetsrekordet i Åre. Vi har nyss varit där på träningsläger och kollat in banan där, och den är riktigt snabb. Jag kan säga att jag inte blev mindre sugen på att sätta igång efter att ha sett den.

Elin Broman