Han har 270 resdagar per år, och åker skidor runt 200 dagar om året.
Nu är skidåkaren och affärsmannen Jon Olsson på ett mycket sällsynt besök i Dalarna. I dag tävlar han i Clash of Nations.
I en intervju med DD-sporten berättar han om att aldrig vara nöjd, om rädslan inför återkomsten till freestylevärlden och om ”cirkusapans” satsning mot OS i Sotji 2014.

29-årige Jon Olsson är uppvuxen i Mora. Men nu har han världen som arbetsplats, och basen finns i Monaco.
– Jag brukar vara hemma i Monaco, 80-90 dagar per år. Det har blivit lite mer i vinter när jag tävlat i Europacupen i storslalom. Då har jag kunnat åka hem mellan tävlingarna, säger Olsson där han slagit sig ner i Riders Lounge (där åkarna håller till under Clash of Nations).
– Jag jobbar på min franska. Jag läste franska sex år i skolan, men jag var inte i skolan så mycket. Så jag är inte så bra som jag borde vara. Monaco blir mer och mer hem för varje år, och jag lär känna mer människor, säger Olsson som under de 13 senaste åren har åkt skidor 200 dagar per år.

Nervös på Lugnet

I dag gör han sin enda tävling i Dalarna den här säsongen, och efter att ha klarat av träningsåken; erkänner X-gamesvinnaren Olsson att han var nervös inför de första åken i Lugnets underbacke som är helgens tävlingsarena:
– Jag var väldigt nervös inför det första åket. Det var inte helt kul. Senaste gången jag hoppade i ett sånt här hopp var på Nya Zeeland för åtta månader sedan, och då flög jag 40 meter för långt. Så jag hade det i bakhuvudet när jag skulle prova hoppet, säger Jon Olsson som under det senaste året gjort sex dagar med den här typen av skidåkning.
Anledningen är att Mora-killen nu gör en rejäl satsning på att nå OS i ryska Sotji 2014 i storslalom. Olsson har sin bakgrund i alpina världen, och vann USM när han var 16 år.

Hur kommer det sig att du som världsbäst i det du gör väljer att satsa på en gren där du internationellt sett är en i mängden?
– Anledningen till att jag valde att satsa på det alpina igen är att jag kände att jag för tio år sedan hade ett antal mål, men att de nu är uppnådda. Och jag har haft skitkul. Sedan träffade jag på Jens Byggmark i Båstad, och berättade att jag hade tankar på att börja åka alpint igen, och han sa att jag är en cirkusapa, och aldrig skulle klara en sån grej. Det blev en extra sporre. Från början tog inte jag heller det på allvar. Men så började jag åka alpint, och det var så roligt. Och det är speciellt att åka en tävling och komma 35:a och vara så nöjd. I hoppningen var det att om jag inte kom etta eller tvåa så var det att hänga läpp.
– Jag åkte mycket skidor med Aksel Lund Svindal när jag var yngre, och jag har funderat på; hur bra jag skulle ha blivit om jag fortsatt åka alpint. Och det är det jag ska försöka ta reda på nu. Och grejen är ju att jag åkt mer skidor än de i landslaget även när jag höll med hoppningen, men jag har gjort det baklänges, upp- och ner, och runt träd och det tror jag att många skulle ha nytta av, ler Olsson och säger att satsningen troligen inte tar slut 2014 utan kan fortsätta fram mot 2018.

Egen industri

Och hans första riktiga säsong efter återkomsten till den alpina världen har varit imponerande, han har bland annat fått chansen att åka i världscupen. Och han har tagit sig dit utan att ha någon tränare. Men det finns det planer på att ta in till kommande säsong.
I dag är Jon Olsson en egen industri, med fyra egna företag (som jobbar med evenemang och produktvarumärken)

När insåg du att du var så bra att du skulle kunna livnära dig på skidåkningen?
– Jag har alltid gjort allt så bra jag har kunnat. Har jag en sponsor så har jag gjort allt för att han ska vara så glad som möjligt. Då uppskattar dom det, och det gick bättre och bättre. Ska jag göra en tävling vill jag göra världens bästa tävling. Det är viljan att göra det så bra som möjligt; det handlar inte om någon uttalad strategi.

Blir du någonsin helt nöjd?
– Nej, jag är aldrig, aldrig, aldrig nöjd. Men det är en balans i det också och det gör att man drivs att bli bättre och bättre hela tiden, säger den hårt arbetande vagabonden.
– Som det är nu sover jag med datorn under kudden. Jag jobbar tre timmar på morgonen innan jag åker skidor, och sedan blir det tre timmars jobb efter skidåkningen. Nu känner jag att jag är nära att falla ihop som ett korthus. Efter tävlingarna i vår måste jag ta och se över allt. För pratet om att gå in i väggen är ingen myt. Jag gjorde det för tre-fyra år sedan, vaknade med blåsor i munnen och kom inte upp på 40-50 dagar, så jag borde ha lärt mej av det. Efter det strukturerade jag om det så att jag bara jobbar med saker jag själv har inflytande på. Det gäller att välja vad man ska göra, man har inte outtömligt med energi. Så länge man sover så funkar det, men tummar man på den då går det åt skogen.

Egen tävling

Redan i morgon drar Olsson hem till Monaco, för att hämta sin alpinutrustning. Därifrån går resan till Norge, vidare för tävlande i Björnrike, och sedan ska han arrangera sin egen tävling i Åre, där Olsson kommer att möta världseliten i både big air och i parallellslalom.
– Bland deltagarna finns världsmästaren i storslalom Ted Ligety. Tanken är att vi ska ha världens bästa åkare i båda disciplinerna på plats. Men det är bara jag som ska tävla i båda grenarna, säger Jon Olsson en oerhört ödmjuk världsstjärna.

MÅRTEN LÅNG