En roman som finns i filmatiserad tappning sedan förra året. (Kommer snart på DVD i Sverige.)
Pojke möter flicka. Flicka möter pojke. Allt av en slump en blöt kväll. Nick är en basist i ett halvkasst band, som en kväll spelar på en klubb där också Norah befinner sig.
Och Nicks gamla flickvän. Trots att Nick och Norah vid tillfället inte känner varandra över huvudtaget böjer sig plötsligt Nick mot Norah och säger: ”Du skulle inte ha något emot att vara min flickvän de närmaste fem minutrarna?”.
Detta för att undkomma sitt sitt ex.
Norah i sin tur vill undvika en tjej och bestämmer sig för att helt sonika ge Nick en fet kyss. Det kan egentligen bara sluta på ett enda sätt.
Efter det ögonblicket får vi i genom boken höra Nick och Norah berätta sina egna versioner av vad som hände, och vad som följer därpå. Det blir hysteriskt roligt mellan varven.
För att göra det hela så verklighetstroget som möjligt har Rachel Cohn och David Levithan skrivit vartannat kapitel. David får föra Nicks talan, medan Rachel får porträttera Norah. Resultatet känns hyfsat trovärdigt. Även om jag väldigt ofta upplever att det är väldigt klyschigt. Nick och Norahs personligheter känns ganska platta, och man får egentligen ingen riktig uppfattning om vilka de är.
Dessutom är idén att låta killen och tjejen komma till tals i vartannat kapitel inget nytt påfund.
Men känslorna mellan Nick och Norah känns trovärdiga, och jag gillar hur det hela får extra krydda genom att olika välkända låtar på olika sätt vävs in i historien. Ibland symboliskt, ibland genom rena citat.
För att vara en typisk lättsam roman är det faktiskt riktigt bra.

HANNA BORGS