Orsaken är att i går blev det klart med Lissabonfördraget som ny grundlag för EU. Tjeckiens författningsdomstol sa ja och samma lands president undertecknade fördraget. Övriga 26 medlemsländers stats- eller regeringschefer hade redan undertecknat.
EU:s nya fördrag har inte varit resultatet av en omfattande efterfrågan i unionen om mer makt på dess överstatliga nivå. ”Ropen skalla, Lissabonfördrag åt alla!”, har inte hörts på EU-huvudstädernas gator.
Tvärt om har få satt sig in i fördraget och i de enstaka fall som det har folkomröstats har ofta en majoritet röstat nej. Efter mindre korrigeringar i fördraget har det röstat igenom i en andra folkomröstning eller fått godkänt i landet utan att ha behövt gå till folkomröstning.
I Sverige hette det för 15 år sedan, då folkomröstningen om EU-medlemskap hölls, att EU inte skulle skaffa sig militära muskler och att Sverige skulle kunna föra en självständig politik på områden som utrikes- och säkerhetspolitiken. Så blir det inte när Lissabonfördraget gäller, senast från årsskiftet.
Den Höge Representanten ska tala för unionen när det gäller utrikesfrågor. Det finns inget utrymme för ett land i unionen att ha en annan linje än den som denna Höge Representant för.
Sveriges EU-minister Cecilia Malmström (FP) tycker det är ”fantastiskt roligt” att Lissabonfördraget är antaget. Hennes parti har i över 15 år profilerat sig som det i Sverige som velat ha så mycket överstatlig makt i EU som möjligt. För en medelsvensson är det kanske inte en viktig sak. Men det rör hur demokratins villkor ska se ut.
Den naturliga instansen för en demokrati, nationen, där man har samma språk och parlament samt andra inrättningar någorlunda nära urholkas på det som går att påverka inom nationens ram. En annan instans, överstatliga EU, får mer makt. Problemet med det är att där talas det andra språk, dess institutioner ligger långt bort och det finns inga stora gemensamma arenor i form av medier.
Visst kan den ambitiösa medborgaren i ett EU-land orientera sig hyfsat bra i denna nya situation. Men få medborgare i Sverige eller andra medlemsländer är av det slaget. Bland annat praktiska faktorer, i form av tillgänglig tid att ägna åt vad som sker på EU-nivån, sätter gränser för det.
Till skillnad från en union som USA har EU inte heller en gemensam arbetsmarknad med en stor rörlighet av folk.
Det är möjligt att EU så småningom likt USA kan bli en union där det är naturligt med sådant som gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, och Hög Representant för det à la Lissabonfördraget. Men en sådan union har inte tillåtits växa fram naturligt och långsamt.
Istället har det nya EU-fördraget pressats fram. Det har skett uppifrån av personer i maktställning som vill se en USA-liknande union genomförd snabbt. Många i Sverige och andra EU-länder känner så. Därför tycker många i EU inte som Sveriges EU-minister att det är fantastiskt roligt att Lissabonfördraget träder i kraft. >

ROBERT SUNDBERG