Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnel Lindborg om de skärpta reglerna i sjukförsäkringen

Annons

I dag duger du inte om du inte fungerar till 110 procent. Det säger Gunnel Lindborg, 57, förtidspensionär på deltid. Men hon är glad att hon fick sin pension efter de gamla reglerna. De nya är mycket tuffare, säger hon.
- Nu tvingas den som inte klarar sitt gamla jobb att söka andra jobb i hela landet. Och vem anställer sjuka och handikappade.

Gunnel Lindborg arbetar sedan 1993 som kanslichef på HSO, handikappades samarbetsorgan, nu på halvtid. Längre tillbaka körde hon travers på SSAB och jobbade fackligt.
- Jag kommer aldrig mer att kunna jobba heltid och det känns för jäkligt för jag var ju fullt frisk före olyckan, säger hon berättar om det som hände.
- Jag kom från Liljans galleria här i Borlänge och gick ut på gatan. Där låg ett spännband, den sorten som sitter runt paket. Jag såg det inte utan klev på den hårda kanten på ena delen av bandet samtidigt som den andra delen slog upp som en snara om mina fötter. Hon flög handlöst i gatan och tog emot sig med båda händerna.

Livränta


Det var i december 2004. I april i år blev allt klart och hon blev beviljad förtidspension som numera heter sjukersättning och hon fick en godkänd arbetsskada. Det gör att hon får en livränta som kompenserar mellanskillnaden mellan förtidspensionen och den lön hon hade vid olyckan.
Vi träffas i trädgården hemma hos henne i Torsång. Här finns massor av blommor i krukor och rabatter runt det faluröda huset som hennes farfar byggde. Hennes barnbarn Nova, 2 år, springer runt på gräsmattan och kommer fram och pratar mellan varven.
- Jag har aldrig kunnat lyfta Nova eftersom jag har en permanent nervskada i händerna upp till armbågarna. Jag har alltid fått säga: "lyft hit henne." Jag kan inte lyfta en mjölkkartong, stekpannan får alltid stå framme på spisen. Potatisen får jag plocka upp en och en ur kastrullen med en gaffel.
- Jag orkar inte ens lyfta en pärm. Och tappar jag tidningen märker jag det inte om jag bär den under armen för känseln är borta.

Tog fyra år


Hon gick länge på rehabilitering innan rehabläkaren konstaterade att hon inte kommer att bli bättre.
- Det dröjde fyra år innan de kunde se om min skada skulle bli permanent eller inte. Hade de nya reglerna gällt hade försäkringskassan aldrig låtit mig gå med sjukpenning så länge. Då hade jag väl tvingats söka socialbidrag och riskerat att mista både huset och bilen.
Hon har alltid gillat att sticka, sy och virka, jobba med silversmide och jobba i trädgården.
- Handarbetet är det helt slut med. Och i trädgården är det sambon som drar det tunga lasset.
Men hon är glad att hon har ett jobb där det är tillåtet att må sämre ena dagen och ta igen det nästa.
- Så fungerar det inte ute i samhället i dag.
De 13 anställda på HSO har lönebidrag, förtidspension/sjukersättning eller sjukpenning.
- De allra flesta har lönebidrag i botten och det är en ständig kamp för att de ska få behålla det. Vi får höra att det inte finns pengar. Men den som har lönebidrag har ett jobb, betalar skatt, har ett socialt liv och mår mycket bättre än den som tvingas gå hemma hela tiden.

Tar inte hänsyn


De nya reglerna i sjukförsäkringen tar inte heller hänsyn till var man bor eller vilket jobb man haft tidigare, betonar hon.
- Om jag har ett jobb som jag inte orkar med men försäkringskassan anser att jag skulle klara ett annat jobb, till exempel i en telefonväxel, ska jag söka det oavsett var det finns i landet.
- Och vem tror du anställer en person i 50-årsåldern som är delvis utsliten när det finns så många unga friska. Inte ens alla unga får ju jobb.

Fotnot: HSO är en paraplyorganiastion för 24 länsföreningar där alla från Hjärt- och lungsjuka till Diabetesföreningen ingår. Kontoret ligger i Tjärna Ängar i Borlänge. De anställda skriver protokoll och kallelser och ordnar möten och andra aktiviteter på länsnivå.

KRISTINA VAHLBERG
023-475 61
kristina.vahlberg@daladem.se


Annons
Annons