Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kyrkoanställda reagerar på att kistor krossas

Annons

Makabert, groteskt och ovärdigt.
Det är ord som personal i Ludvika församling använder efter att ha sett Uppdrag Gransknings program om kisthanteringen vid gravsättningen.
- Det här kommer nog tyvärr att ligga alla oss alla i fatet, befarar Hans Thunblom som är vaktmästare i Ludvika församling.

Uppdrag Gransknings program visar hur en kista som ska gravsättas i Vännäs dinglar omkring i luften hängande i en traktorskopa som vilket lastgods som helst. Vidare hur personal med en grävskopa krossar locket på kistan. Och för att uppnå samma effekt fyller personal på andra håll i landet graven med vatten så att jorden får kistan att rämna. Metoderna används för att det inte ska bli förskjutningar i marken och för att slippa fylla på med jord senare.
-- Församlingsmedlemmar och anhöriga till gravsatta på Lyvikskyrkogården och Gamla kyrkogården i Ludvika får absolut inte tro att det går till på det där sättet här, säger Per Andersson som är kyrkogårdschef och fastighetschef i Ludvika församling.

Oroliga ringde


Per Andersson har själv erfarenhet från vaktmästeri i Ludvika församling sedan långt tillbaka, och hävdar med bestämdhet att avlidna alltid behandlats med värdighet. Men redan dagen efter programmet ringde en begravningsbyrå som blivit kontaktad av oroliga människor för att höra sig för om hur det går till.

"Motbjudande att höra"

-- Jag mår inte bra i dag på grund av det som uppdagats, men det är bra att det kommer upp så att det kan bli en ändring, säger vaktmästaren Hans Thunblom som kommer gående på kyrkogården efter en förrättning i kyrkan.
Hans kollega Mariana Engvall känner likadant:
-- Det är fruktansvärt. Jag vill inte tro att det är sant. Det var speciellt motbjudande att höra med vilken nonchalans vaktmästarna talade. Det var makabert.

"Ägnar tankar"

Kyrkogårdschef Per Andersson går i detalj in på hur kistor och urnor hanteras i Ludvika församling. Han talar om hur kistor alltid sänks ner för hand av sex personer, hur speciella ställningar används mot väggarna när sand och jord ska fyllas på, hur man rågar jorden ovanpå graven och sedan fyller på vartefter tiden går, och hur personal bugar eller niger efter kistnedsänkningar och urnsättningar. Allt handlar om etik och värdighet.
-- Även om det inte är en människa på kyrkogården när jag sätter ned en urna, så ägnar jag den avlidne några tankar, säger vaktmästaren Mariana Engvall.

ANDERS BJÖRKLUND
anders.bjorklund@daladem.se


Är du orolig för hur dina anhöriga behandlas?

Annons
Annons