Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landstingspolitiker vill ersätta Sigvardsson

/
  • Landstinget borde betala ersättning, anser Elisabeth Brandt Lindén, men blev nedröstad i landstingsstyrelsen.

Annons

Sen 1983 har Yvonne Sigvardsson kämpat. Försökt få landstinget att ta ansvar för skador sonen drabbades av vid sin födelse. Mött motgångar, undanflykter och ovilja. Nu, när alla formella möjligheter är uttömda, ställer sig en av länets politiker bakom kraven på ersättning.
– Jag tycker att landstinget borde gör en uppgörelse i någon form, säger centerpartisten Elisabeth Brandt Lindén.

DD har åtskillig gånger berättat om Yvonne Sigvardssons kamp. Först för att få en diagnos för sonen. Sen för att få veta vad som egentligen hände vid förlossningen. Hur hon med hjälp av kriminalteknikern Jan Olsson kunnat belägga att en läkare genomfört ett då kraftigt försenat kejsarsnitt i en kollegas namn.
I höstas stoppade Högsta domstolen slutgiltigt mor och son Sigvardssons möjligheter att juridiskt få upprättelse och skadestånd för det som drabbade dem vid 1983.
Skadeståndsfrågan var preskriberad.
Nu återstår hoppet om att få ersättning ex gratia - av nåd.

Oeniga

I ett första steg vände sig Sigvardsson och ombudet Anders Ericson till landstinget med vädjan om att få den ersättning de borde ha fått när det blev klarlagt vad skadan orsakades av.
Det blev återigen nej, men landstingsstyrelsen var den här gången oenig.
Centerns Elisabeth Brandt Lindén föreslog att landstinget skulle inleda förhandlingar om ersättning med ombudet.
– Jag vet inte vad som egentligen har hänt. Men det räcker ändå. Pojken blev skadad och det var oklara omständigheter kring det. Det räcker för mig. Därför tycker jag att landstinget borde göra en varm gest och se till att pojken får ersättning. Tyvärr fick jag inte de andra med mig, säger Elisabeth Brandt Lindén.

Vilja

Hon undviker de kritiska frågorna om vem som är ansvarig för förseningen, vem som egentligen opererade och juridiska frågor om preskriptionstider. Elisabeth Brandt Lindén tycker att de humanistiska aspekterna räcker. Hon pekar på andra exempel där det betalats ut ersättningar bortom juridik och preskription. Neurosedynfallen. Tvångssteriliserade. Eller de kvinnor som nyligen fick ersättning för att de strålskadats vid behandling av bröstcancer.
Brandt Lindén tycker att Landstinget Dalarna borde göra en liknande insats.
– Det som hänt är en tragedi. Det kommer att vara i oändlighet. Han får lida hela livet. Han har bara sin mamma kvar. För mig spelar det ingen roll huruvida det är preskriberat eller inte. Jag tycker att landstinget skulle ha gått med på en uppgörelse i någon form och börjat förhandla med ombudet om ersättning ex gratia, säger hon till DD.

GUBB JAN STIGSON

Annons
Annons