Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men bara 419 av 4 525 anmälningar leder till en påföljd

Annons

- Vi är glada att vi orkade fortsätta kämpa. Det säger Renée Abrahamsson och Anders Andersson som fick rätt i hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Men av totalt 4525 anmälningar på vården var det bara 419 som ledde till någon påföljd i hela landet i fjol.

Läkaren som var inhyrd på Jakobsgårdarnas vårdcentral missade Anders Anderssons allvarliga sjukdom; en cirkulationsubbning som ledde till att han fick ett flertal strokar. Han säger stillsamt att han aldrig hade orkat utan sin sambo.
- Hon är fantastisk. Jag förstår inte hur hon stått ut. Utan henne hade jag aldrig fått så bra hjälp som jag får nu. Det är inte konstigt att många som inte har någon vid sin sida ger upp, säger han.
När han sökte vårdcentralen för två år sedan var han så yr att han hade svårt att gå, svårt att fixera blicken och han kunde knappt använda vänster arm, berättar Reneé Abrahamsson.
- Anders kunde knappt ta sig upp på undersökningsbordet, men han blev hemskickad med en klapp på axeln och diagnosen "hastigt påkommen yrsel."
Han blev inte bättre utan återvände till vårdcentralen. Då träffade han en annan läkare som skickade honom på en röntgenundersökning. Den visade att han hade en inflammation i hjärnan, en cirkulationsstörning som kan ge upphov till stroke vilket den också gjorde i Anders fall.


En bild från en skallröntgen visar hur blodet förgrenar sig på ena sidan av hjärnan men inte på den andra där det är stopp. Han kom direkt till Falu lasarett och blev också undersökt vid Uppsala Akademiska flera gånger.
Det har hänt mycket i Anders och Reneés liv sedan DD mötte dem för drygt ett år sedan. Han ser mycket piggare ut i dag.
- Svullnaden från alla mediciner har gått ned. Nu tar jag fem mediciner och vitaminer varje dag mot 12-13 som mest.
De flyttat till en lägenhet i ett lugnt område i Borlänge. Kommunen har gett klartecken till en personlig assistent på deltid. Reneé Abrahamssons ersättning som anhörigvårdare har ökat.


- Från början skötte jag Anders dygnet runt. Jag vågade inte lämna honom ensam i lägenheten. Då tyckte kommunen att det var värt fyra timmar i veckan. Nu får jag 24 timmar i veckan till assistenten tar över. Det är mer rimligt.
Han har fortfarande svårt med balansen och delar av minnet är borta. Han har svårt att klä på sig och raka sig och han har synfältsbortfall.
- Ska jag koka kaffe måste jag dela upp det moment för moment och tänka: vad ska jag göra nu. Jag måste koncentrera mig på varje sak som gick automatiskt förut och det blir jag väldigt trött av.
De berättar om stödet från vårdpersonal och lyfter särskilt fram Thomas Husmark, reumatolog, och Lars Bergkvist, arbetsterapeut.
- De har varit helt suveräna, verkliga stöttepelare. Anders ska få träffa sjukgymnast och börja träna och han ska få en handikappanpassad cykel så att han kan röra sig mer ute.
De ska också gå med i en strokeförening.
- Jag är redan med i en grupp för söner och döttrar till personer som fått stroke. Där är det fler unga. Och nu försöker vi starta ett nätverk för unga. Det behövs. Vi har fått kontakt med flera, berättar Reneé Abrahamsson.
Sedan trycket lättat och sambon blivit bättre har hon utbildat sig till lastbilschaufför.
- Jag kan inte ta för långa körningar om något skulle hända Anders. Så jag funderar på att bli personlig assistent i stället. Jag har ju vanan inne.
Hur viktigt var det att få rätt i ansvarsnämnden?
- Det var viktigt. Det blev en bekräftelse. Men det var lika viktigt att vi orkade kämpa för en bra vård och för allt stöd som Anders kan få i vardagen, säger hon.

Fotnot: Den som är intresserad av nätverket kan kontakta Reneé Abrahamsson på: varg200@hotmail.com

KRISTINA VAHLBERG
023-475 61
kristina.vahlberg@daladem.se


Annons
Annons