Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Grannarna har väckt liv i den gamla bastutraditionen – en oas har skapats vid ån

Byborna i Norrbo, utanför Ockelbo, har återuppväckt den gamla traditionen med gemensamma bastustugor.
Med hjälp av byggelever från Nacka har de skapat sig en riktig oas vid Moån – eller en åas som de själva kallar den.
– Det här är bastu de luxe, säger initiativtagaren Frank Jonsson.

Annons

Det är lördag, klockan är strax före fem och plötsligt börjar det röra sig i byn. Från gårdar och stugor kommer folk vandrandes, trampandes på cyklar eller puttrandes på flakmoppar.

Många är redan ombytta och klara med badkläder på och en handduk på axeln. Alla har de samma mål – Åasen vid Moån.

– Det här är en helig tid. Varje lördag klockan 17 är det bybastu. Och så på julaftons morgon, säger Frank Jonsson.

TV: Följ med och bada– och hör sången som handlar om Norrbobornas oas vid ån:

Han är något av en nykomling i byn – för drygt tio år sedan köpte han ett hus i Norrbo där han tillbringar nästan all ledig tid. Men det är tack vare honom som den gamla traditionen åter väckts till liv.

Läs även: Den gamla handelsboden blev fritidshus – "Vi har gärna fester här"

Förr fanns det bad- och bastustugor i många byar. Franks granne Peter Lindgren minns hur man åkte och bastade i Mo lite längre ned längs Moån.

– Man gick dit och bastade innan man åkte hem från skolan. Först badade flickorna och damerna och sedan var det pojkarnas och herrarnas tur. Jag minns att man fick hjälpa till att skrubba gubbarnas ryggar med rotborstar.

Bybastun gör skäl för sitt namn – en oas vid ån. Eller Åasen som den döpts till.

Men i takt med att allt fler fick badrum hemma har det gemensamma bastubadandet dött ut. Bastun i Mo är i dag en övergiven ruin där taket har rasat in.

Men Frank – som blivit så väl mottagen i Norrbo och fått så många nya goda vänner – fick en idé. Han ville skapa en ny samlingsplats i byn. Eftersom han är ivrig bastubadare sedan han som liten pojk fick följa med pappa till badhuset hemma i Emmaboda var idén rätt given.

– Det är så vackert här vid ån och jag tänkte att det vore perfekta stället att ha en bastu.

Frank Jonsson – här tillsammans med Marie Lövholm – har en egen bastu i sitt hus som bara ligger några hundra meter från ån. Men bybastun är något helt annat. Här finns gemenskapen med grannarna och den vackra miljön vid ån.

Åtta personer får lätt plats i bastun – är man fler får man basta i omgångar. Högst upp sitter Åke Lindqvist, Anders Olsson, Frank Jonsson och Peter Lindgren. Nedanför Marie Lövholm, Moa Berglund, Imre Lindstrand, Lena Lindgren och längst ned Martin Berglund, Virve Lindstrand, Gerd Olsson och Anette Nordlander.

Även om bastun inte lockar alla denna kväll så gör samvaron det. Sofia Lindstrand, Mats Gustafsson, Conny Blom, Margareta Hult-Blom, Marianne Lindqvist och Anders Olsson har en trevlig pratstund i solen på sittplatsen intill bastun. Bakom dem skymtar uteduschen.

Han fick med sig grannarna på planerna. Åtta familjer gick för fem år sedan ihop och betalade för bastun som byggdes som examensarbete av byggelever på Nacka Gymnasium där Frank jobbar. Den kördes sedan upp i delar till Norrbo där den monterades ihop.

För dig som är PLUS-kund: Mobila minihus lockar allt fler: "Ett cykelhus kändes ganska kul"

Halva stugan är omklädningsrum och den andra bastu. Utanför finns ett trädäck med en utedusch som delvis byggts ihop av delar från den gamla bastun i Mo. Så en liten del av den lever även bokstavligt talat vidare här.

Det finns inga moderna bekvämligheter som el och rinnande vatten. Den mörka årstiden får man klara sig med stearinljus, marschaller och pannlampor, bastun är vedeldad och i duschen pumpar man för hand upp vatten från ån.

– Duschen kan vi inte använda på vintern men då brukar vi slå hål i isen och doppa oss i ån, säger Frank.

Det är åtta familjer som tillsammans skapat Åasen – men även andra kan hyra bastun för en kväll. Vintertid används den också som omklädningsrum och värmestuga för skidåkare.

Det är rejält kallt i vattnet men kvällssolen värmer när Imre Lindstrand,  Moa Berglund och Virve Lindstrand balanserar på badtrappan.

Martin Berglund och Virve Lindstrand hoppar mellan stenarna i den strömmande men grunda ån.

Bastun är nu uppe i 85 grader och de första bastubadarna tar plats på lavarna. Högst upp sitter stammisarna Åke Lindqvist, Frank Jonsson och Peter Lindgren som sällan missar ett lördagsbad.

Längre ned sitter de barn som är med.

– Det är lite tråkigt att basta, men ändå kul, recenserar Imre Lindstrand.

– Men det är så varmt att det nästan gör ont att andas, säger Moa Berglund.

När de fått nog av hettan och de varma ångorna är det bara några steg ned till åns minst sagt svalkande vatten.

Termometern visar bara åtta-nio grader den här dagen men Gerd Olsson tror att det är lite varmare än så.

– Det är nog 12-14 grader. Ungefär som det brukar.

Anette Nordlander konstaterar att gemenskapen stärkts tack vare bastun.

Lena Lindgren, Åke Lindqvist, Anette Nordlander, Gerd Olsson, Frank Jonsson och Marie Lövholm pustar ut på verandan mellan turerna in i den varma bastun.

I Norrbo har gemenskapen stärkts av att man fått en ny samlingsplats.

Vattnet är grunt, bara ungefär en halvmeter precis vid bastun. Men tillräckligt för att man ska kunna doppa sig. Och barnen roar sig länge med att hoppa från sten till sten i den strömmande åfåran.

Det är även många av de vuxna som har fina barndomsminnen från just den här platsen.

I döljan en bit bort har de simmat på somrarna. Och när sågen fortfarande fanns här var ån uppdammad och då kunde man åka skridskor på vintrarna, minns Conny Blom.

För dig som är PLUS-kund: Pontus byggde trädkoja i skogen: "Jag är friare nu"

Det är han som äger marken vid ån och som låtit byborna sätta upp en bastu där – trots att han själv inte är någon stor bastubadare.

– Jag badar väl några gånger om året, men inte så mycket mer. Men det är en samlingsplats för alla som bor i byn och det är trevligt. På vintern kan man åka skidor och då kan man byta om här och använda bastun som värmestuga. Så det är många som har glädje av den, konstaterar Conny.

Arbetet med bastun, med att hugga ved, elda, städa, röja sly och hålla rent bidrar också till gemenskapen.

Anders Olsson kollar termometern men konstaterar att den måste vara trasig. Så kallt som åtta-nio grader kan det väl ändå inte vara.

Kallt är det, konstaterar Anders Olsson efter doppet. Men det är det i regel i Moån.

Bastun byggdes av byggelever i Nacka utanför Stockholm. Nu pryder den sin plats vid Moåns strand.

På å-stranden har man även gjort i ordning en grillplats med långbord.

– I augusti brukar vi tända marschaller, duka upp långborden och ha lysfest vid ån. Det är jättemysigt, berättar Anette Nordlander.

Och för Gerd Olsson är den här platsen så speciell att hon till och med skrivit en sång om den – Själaro.

– Det får jag verkligen här, säger hon med ett stort och lyckligt leende.

– Ja, det hörs väl på namnet Åasen. Det här är verkligen vår oas, säger Peter Lindgren.

I Norrbo svettas man tillsammans, gammal som ung.

Med glasögon som immat igen beger sig Peter Lindgren hemåt. Men nästa lördag är han troget på plats igen.

Solen är på väg ned när lördagsbastun är klar.

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!

Annons