Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Kus Karins surdeg jäser för solidaritet: "Vi kan förenas om vi tillsammans bakar vårt dagliga bröd"

Kus Karin Nissniss är känd för sitt stora intresse för dalakultur. Hon är också känd för sitt tunnbrödsbakande. I sin Må-bra-stuga på den urgamla gården hemma i Tällberg har hon börjat ladda med surdeg och dalahistorier som hon under hösten ska dela med sig av till kvinnor som flytt krig och förföljelse. När vi besöker henne är hon precis i färd med att kavla ut ännu en deg.
– Våra nyanlända kvinnor har också recept på bröd som kan mätta mage och hjärta.

Annons

När jag anländer till Kusgården, som balanserar på en av Tällbergs många sluttningar, och när Kus Karin Nissniss kommer gående över gräsmattan i sitt rutiga huckle, kommer jag osökt att tänka på Anders Zorns Vårt dagliga bröd. Den världsberömda akvarellen från 1886 vaknar till liv när Dala-Demokratens reporter får uppleva tunnbrödsbak på nära håll.

Sensommar och nybakat hos Kus Karin Nissniss.

Under Kus Karins och mitt samtal, medan surdegen jäser, lösgör sig historier ur den gamla gården och om hennes släkt, precis som på Zorns målning; arbetet med skörden där alla i familjen deltar. Mormodern sitter i förgrunden i ett dike och kokar potatis till matrasten. En liten flicka kommer genom gräset bärande på vedpinnar till elden. I bakgrunden en man som går med lie och bär ett barn på ryggen, medan kvinnorna böjer sig ned efter det slagna gräset. En from arbetsgemenskap över generationer.

Vårt dagliga bröd (1886). Akvarell av Anders Zorn.

När historiens vingslag slutar slå är det dags att lägga ved på elden och börja baka. Mjöldammet dansar i solljuset som letar sig in genom det enda fönstret i bagarstugan eller Må-bra-stugan. Ämnen kavlas ut, plattas till, får färg och än mer doft på den stekheta värmeplattan. När jag minst anar det målar jag med en tummad träkniv salt smör över nygräddat bröd.

Nu har inte Kus Karin Nissniss alltid stått och bakat bröd för turister eller kulat i folkdräkt ut mot Siljans kluckande vatten. I många år bodde hon i Stockholm. Men när 80-tal blir 90-tal tar hon över den gamla 1600-talsgården. Sedan går det en tid innan hon börjar renovera för att därefter permanent flytta in. Från och med år 2000 är hon ett och detsamma med släktens timmerstockar, knutar och lösöre.

Att förenas med sina rötter innebar stora förändringar.

– I dag är jag pensionär, men det blommar fortfarande i mig. Jag är nyfiken på allt som rör vår dalakultur; dräktskicket, dialekter, dalfolkets arbetsvandringar.

Kärleken till fäderna, ödmjukt och i samverkan med naturen genomsyrar hennes berättelser. Arbetets helgd: bak, byk, skvimp med vatten på lentrampade golvtiljor och värmande brasor som ger återsken i kopparkärl och händer sysselsatta med handarbete.

Må-bra-stugan i bakgrunden:

– Kanske förknippas jag mest med Dalkarlsvandringen och inventeringen av de gamla stigarna och lederna till och från huvudstaden. Förr gick man ju för att komma hem eller för att ge sig av, genom skogar, över ängar och längs sjöar.

I många år uppmärksammades också de kortare sträckorna. En högtidsstund var när leden mellan Leksand och Bjursås invigdes.

– Det var våren 2008 när jag befann mig i Axmors fäbod och bakade tunnbröd åt vandrarna som gick från Mora till Stockholm. Jag tyckte det var konstigt att Leksand inte hade en egen startplats. Med många förenade krafter, bland annat av Bengt Liss, Anders Holmer och Kjell Friedner kunde vi den 9 maj 2009 inviga den 2,8 mil långa leden genom kulturlandskapet mellan Leksand och Bjursås.

Nu väntar nästa projekt vars syfte också är att förena goda krafter.

– Om några dagar ska jag börja baka tillsammans med kvinnor från Armenien, Irak, Syrien och Afghanistan. De har kommit till oss från krig och förföljelse och jag tror vi kan förenas på många plan om vi tillsammans träffas och bakar vårt dagliga bröd.

Projektet har jäst ett tag, men förutom Kus Karin sitter nu också Leksands kommun och ABF vid samma bord.

Från början kom idén från Jovica Marceta på Leksands kulturhus, berättar Rose-Marie Svanberg på ABF.

– Tidigt pratade vi om att baka ett Världens bröd i Leksand, apropå att vi numer har så många världsmedborgare i kommunen. Det har nu landat i en studiecirkel som börjar i september hemma hos Kus Karin i Tällberg. Deltagarna får en dag var på sig, då man bakar sitt lands bröd eller lagar sitt lands mat. Vid varje tillfälle kommer man säkert också att upptäcka vad mycket vi har gemensamt.

Kus Karin knyter ihop den lilla plastpåsen med tunnbröd och räcker den till mig.

– Det här är viktigt. Och jag tror jag kan lära dessa kvinnor lite om Sverige genom att berätta om mitt liv här på en gammal svensk dalagård. Vem vet, vi kanske kommer varandra riktigt nära när jag berättar om de kvinnor som för länge sedan arbetsvandrade härifrån, för att överleva.

LÄS OCKSÅ: Trötta men lyckliga Dalkarlsvandrare

LÄS GÄRNA: Masar och kullor i förfädernas spår

LÄS MER: Möttes under vandringen för sex år sedan

Fler Bostadspulsfilmer

Maja på väg ut i Europa i sin husbil

Hemma hos fårtanten Ingela Portström

Mjölkbonden Eva Kock

Bed & Breakfast på höjden

Hemma hos Peter Carlsson

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!

Annons