Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

På Nygårds i Storvik har sju generationer sparat på allt: "Gammelfarmor Johannas medicin från 1899 har inte ens öppnats"

På gården Nygårds i Bro utanför Storvik är det som om tiden stått stilla.
Som om farbror Johan precis hängt av sig skinnjackan och sprängväskan med dynamittråd i farstun.

Annons

Som om faster Anna nyss kommit cyklande från fäboden och bara lutat damsnurran mot verandan.

Eller som om det var i går som brevet från släktingarna som emigrerade till Ohio kom.

TV: Res tillbaka i tiden – följ med in i 1700- och 1800-talet.

Läs även: Lista: 29 vintage-detaljer som inte alls är unika: "23 finns hemma hos mig"

Men det har hunnit gå många år sedan dess.

Både Johan och Anna, och deras föräldrar och farföräldrar och amerikasläktingarna är sedan länge döda.

Men deras hem, kläder och alla vardagsföremål som de använde finns kvar – precis som de lämnat dem.

– De var rädda om sina saker och sparade på allt. Gick något sönder så lagade man det. Det är inte som idag när vi slänger och köper nytt, säger Hans-Olof Andersson som är sjunde generationen på den gamla släktgården.

Eva och Hans-Olof Andersson är sjunde generationen på den gamla släktgården utanför Storvik som är så extremt välbevarad att det är som att resa tillbaka i tiden att kliva  in där.

I dag är Nygårds som en skattkista.

Inte fylld av guld, pengar och juveler – utan av historia.

Av vardagliga ting. Arbetsredskap, husgeråd och kaffepaket.

Och den tidens dyrgripar. Tramporgeln, finporslinet och tapeter importerade från Norge.

Eva Andersson och Hans-Olof Andersson vårdar och sköter om alla de saker som tidigare generationer använt.

En almanacka från 1844, ett stort gammalt dalermynt och en välanvänd klocka. På Nygårds har allt sparats.

Läs även: Hemma hos: Linda – en blyg doldis med 62 000 följare på instagram

I flera rum finns gamla fina linoleummattor bevarade. Den här finns i kammaren innanför köket.

Det är som om någon nyss hängt sjalen över stolen i

Till och med klädkammaren finns kvar – fylld med kläder och andra textilier.

Här finns skor, sjalar, hattar. Sönderslitna arbetsvästar som använts i skogen. Underklänningar från 1844. Och gamla bröllopsdräkter i vadmal.

– Det är så personliga saker. Johans väst, Annas blus och Karins spegel. Ibland pratar jag nästan med dem när jag är här, det känns som att de är kvar, säger Eva Andersson.

Ett par barnkängor på en liten och låg stol som även den måste ha varit avsedd för barn.

Det här är finkläderna – och rävboan – som faster Anna använde när hon under några år jobbade i ett så kallat finare hem på Strandvägen i Stockholm.

Den gamla hatten är smyckad med blommor.

Den slitna gamla arbetsvästen som farbror Johan hade när han jobbade i skogen finns kvar. Liksom favoritryggsäcken.

Nygårds har anor ända från slutet av 1700-talet men byggnaderna flyttades 1855 till den plats där de står idag. I utkanten av den lilla byn Bro utanför Storvik i Sandvikens kommun.

1923 utökades gården med ytterligare ett bostadshus men gammelgården behölls – och det gjorde att mycket av det som fanns där lämnades kvar i närmast orört skick.

– Det speciella är att det inte har splittrats vid arvsskiften. Man har löst det genom att betala pengar istället och det har gjort att det mesta blivit kvar här på gården, berättar Hans-Olof.

För Plus-kunder och prenumeranter: Carina och Alex har en champagnekyl och en rödsvinskyl i sitt nyrenoverade drömkök på Lillåudden

Eva Andersson visar upp en besman som hon hittat inne i det gamla skafferiet i gammelgårdens kök. Den har bland annat använts för att väga hår som såldes till kullor som gjorde hårarbeten.

Verkligen allt har sparats. Till och med prislistor över hur mycket det kostade att resa till Amerika dit några i släkten emigrerade på 1800-talet.

Det nyare huset från 1923 har rustats upp till en modern bostad för Hans-Olof och Eva, men mycket av det gamla finns fortfarande bevarat. Ljusstaken är dock ny. Den har Hans-Olof smitt i den gamla smedjan som han åter tagit i bruk.

Broschen bar Hans-Olofs farmor när hon gifte sig och på det familjeporträtt som fortfarande hänger i salen på övervåningen.

Sedan har man också varit noggranna och sparsamma.

Ingenting har slängts. Alla gamla brev och julkort har sparats, alla räkningar, kvitton och biljetter.

– Jag funderade på när man hade dragit in el i fäboden och det fick jag snart svar på för självklart hade de sparat fakturan, berättar Hans-Olof.

En fraktsedel visar att man 1882 skickat en tom trätunna med tåg till Gävle och att den kommit tillbaka fylld.

Och den medicin som gammelfarmor Johanna blev ordinerad av läkare och som hämtats ut från Apoteket i Storvik 21 november 1899 finns fortfarande kvar – oöppnad.

– Hon trodde uppenbarligen inte på att den skulle hjälpa. Men ändå har medicinen sparats. Man hade ju betalat för den, säger Hans-Olof med ett skratt.

Salen på övervåningen var husets finrum. Målningen på snickerierna är original och matchar tapeterna. En bit av en rulle som sparats på vinden visar hur färgerna såg ut när tapeten var ny.

Många händer har genom åren nött på dörrar, skåp och lås. Denna patina är idag en av de saker som ger gården dess höga kulturhistoriska värde och dörrarna får absolut inte målas om.

Faster Annas gamla cykel står lutad mot gammelgården. Hans-Olof har rustat upp den så att den rullar perfekt.

Sedan 1990 är det han som tillsammans med sin fru Eva tagit över släktgården. Det var då de började förstå vidden av hur mycket som fanns sparat – och att det nog borde bevaras.

När länsmuseets byggnadsantikvarier kom hit blev de också mycket riktigt eld och lågor.

Att en hel gård med anor från 1779 bevarats så intakt i så många år – och att dessutom alla inventarier finns kvar – är unikt. Ett riktigt kulturarv.

Eller en gård med "synnerligen stort kulturhistoriskt värde" som länsmuseet konstaterat.

Nu är hela gården och även den tillhörande fäboden och skogsarbetarbostaden skyddade som byggnadsminnen.

– Det känns bra att det mina förfäder jobbat så hårt för och varit så rädda om också ska bevaras för framtiden, säger Hans-Olof.

Eva och Hans-Olof Andersson bor nästan som i ett museum. Hela gården är så välbevarad att den lyfts fram som något av Gästriklands mostvarighet till de berömda hälsingegårdarna. Huset till höger är det nyare bostadshuset från 1923, i bakgrunden är gammelgården med anor från 1700-talet.

Totalt består gården – och den tillhörande fäboden – av 16 byggnader. Så det krävs en rejäl nyckelknippa.

I härbret förvarades säd, mjöl och annan mat. I en låda ligger fortfarande mängder med borst från grisar.

Hans-Olof och Eva har lagt ned mycket arbete på att ta hand om de gamla byggnaderna. Här närmast vagnslidret som är ihopbyggd med matkällaren och lieboden. I bakgrunden skymtar stallet.

Här märks också att släktdragen har gått i arv. Lika pedantiska som föregångarna varit med att vårda och bygga upp gården – lika nogsamma har Hans-Olof och Eva varit med att ta hand om och bevara.

Ett gigantiskt arbete. Totalt är det 16 byggnader fyllda med föremål som de underhåller och kärleksfullt tar hand om.

Förutom de två boningshusen finns även bland annat en smedja, ett vagnslider, en stor matkällare, lieförråd, en huggarstuga, flera lador och ett oerhört välbevarat härbre där till och med säckarna som man förvarat säd i finns kvar.

– Man ser att de har lappats och lagats flera gånger om. Även dem var man oerhört rädda om, säger Hans-Olof.

I ett träkärl finns ännu humle och i en mjöltunna ligger potatismjöl kvar på botten.

Både fäboden och och själva gården är idag skyddade som byggnadsminne. Genom att alla delar är så välbevarade – både ut- och invändigt – berättar de mycket om hur livet på en gård såg ut förr i tiden.

Fäboden ligger ungefär sex kilometer från själva gården. Fram till 1968 bodde faster Anna här på somrarna med alla korna, som varje dag skulle mjölkas, och deras kalvar.

Det märks att gården har gamla anor – den här stolen har många generationer suttit på.

Hans-Olof har många barndomsminnen från Nygårds – och inte minst från fäboden där han var mycket på somrarna. Nu hoppas han att någon av barnbarnen vill ta över.

Allt man bara kunde gjorde man själva på gården. Man tillverkade och lagade sina arbetsredskap, Här finns täljda träspadar som skoddes med metallegg från smedjan. Här bryggdes öl, maldes senap, kärnades smör, slaktades djur, stoppades korvar, röktes och saltades in.

Det finns även mallar och läster som visade att man gjorde sina egna arbetshandskar och lagade och tillverkade skor.

– Jag beundrar allt de klarade av och orkade med. När jag går här på markerna ser jag diken som de har grävt och sten som har brutits och jag vet att allt är gjort för hand. Det är otroligt, konstaterar Hans-Olof med vördnad i rösten.

Nästa utmaning som väntar är vilka som ska ta över gården när de själva inte längre orkar. Hoppet står till att någon av de fyra barnbarnen ska vilja ta över.

– Vi tror och hoppas på det. På något sätt måste gården bli kvar.

I farstun hänger Johans skinnjacka och sprängväskan med dynamittråd kvar. Här kan man också se att flera av dörrarna är väldigt låga. De är  från när huset byggdes i slutet av 1700-talet.

De tidigare generationerna är på flera sätt närvarande på gården. Gästrummet i huset där Hans-Olof och Eva bor kallas fortfarande Annas rum efter hans faster Anna som bodde där.

Hans-Olofs farbror Johan var den sista som brukade gården som förr i tiden. I början av 1990-talet sålde han den och flyttade in på ålderdomshem.

De här gamla dräkterna – som bland annat använts till bröllop – är bland de äldsta bevarade plaggen på gården.

Fakta/Nygårds i Bro

Nygårds i Bro utanför Storvik har funnits i samma släkt sedan 1779.

1855 flyttades gården – med byggnader och allt – en bit ut från centrala Bro. Då tros den ha fått namnet Nygårds. Gammelgården, vagnslidret och härbret är tre byggnader som flyttades med och som fortfarande finns kvar.

1923 byggdes ett nytt boningshus alldeles intill det gamla. Men gammelgården finns kvar och har bevarats som på 1700- och 1800-talet.

Till gården hör även en fäbod där man fram till 1968 hade kor på sommarbete.

I dag är hela gården och fäboden – totalt 16 byggnader – kulturminnesmärkta och skyddade som byggnadsminnen.

För Hans-Olof Andersson var det en självklarhet att ta över den gamla släktgården. Här står han framför det

Läs även: Giselas humoristiska broderier gör succé på Instagram: ”Det går nog inte att missa att min livssyn emellanåt är mer mörk än ljus”

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!

Annons