Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstrundan Avesta främjar landsbygden: "Att prata om konst påverkar skapandeprocessen"

/
  • Meg Ersbacken Engman, Anna Linnea Liljeholm, Pontus Ersbacken. Tre av tretton konstnärer under årets konstrunda i Avesta.
  • Anna Linnea Liljeholm: – Att i ett samtal möta en främmande människas reflektioner om min konst handlar ofta om att prata om sådant man kanske inte pratar om annars.
  • Pontus Ersbackens figurativa och nonfigurativa konstverk är skapade i marmor och alabaster. I ladan på gården har han sin ateljé och verkstad.
  • – Vi främjar bygden, säger Meg Ersbacken Engman.

Anledningen till att Konstrundan Avesta lyckas överleva stavas kollektiv samverkan.
– Samtidigt jobbar alla konstnärer på olika sätt, men det är det som gör det så spännande för våra besökare, säger konstnären Anna Linnea Liljeholm.

Annons

Påskfest. Sommarsäsongens upptakt. Regional upplevelseindustri. Socialt mingel och en och annan konstuplevelse. Påsken är konstrundornas tid. I Avesta kommun, från Fors i norr till Bengstbo i söder kan besökaren 25 – 28 mars träffa konstnärer, se ateljéer och uppleva konst. I år fyller konstrundan 12 år.

Vad som gör en konstrunda unik är att initiativet inte kommer från en offentlig institution, kommun eller något statligt organ utan ur en grupp konstnärer med skrala ekonomiska resurser men med starka visioner.

Ur hitresta stockholmares perspektiv kan till exempel konstrundan i Avesta, med 10 000 besökare varje år, te sig som en extra mysig dubbelportion gallerirunda på Hornsgatspuckeln med den viktiga skillnaden att det oftast inte är ett galleri man kliver in i utan i konstnärens ateljé.

Ytterst är en konstrunda ett exempel på det faktum att samhällsutvecklingen är tänkt att gå långsammare i de mer avlägsna områdena utanför storstäderna. Det har påverkat kreativiteten och idérikedomen på landsbygden.

Så i väntan på sommarljuset forstätter landsbygdens konstnärer att bjuda hem besökare. I bästa fall skapas en totalupplevelse med både kultur och natur som ingredienser.

Tidningen besöker en av de mer avlägsna ateljéerna i Avesta, i byn Lilla Dicka. Tre konstnärer tar emot, trots att de inte har tid. Det är några få timmars arbete kvar innan allt är klart. Hundratals besökare förväntas komma. Under de senaste årens konstrundor har konstnärerna vid ateljé Meg Ersbacken Engman haft ett snitt varje år på ca 800 besökare.

Trojkan Anna Linnea Liljeholm, Pontus Ersbacken och Meg Ersbacken Engman är ett exempel på att många konstnärer samtidigt ökar attraktionskraften och totalupplevelsen.

Hur lyckas konstrundan överleva?

– Samarbetet, tror jag är ett bra svar, mellan de yrkesverksamma konstnärerna i Avesta. Konstrundans konstnärer har sitt konstnärskap som levebröd. Det är anledningen till att vi har ett gott rykte, säger Meg Ersbacken Engman.

Hur målas en tavla och hur formas en skulptur? Många tycker att det är spännande att få en inblick i en konstnärs vardag. En konstrunda ropar ju mer eller mindre ut att; "Kom och prata med en konstnär!".

Men är det inte svårt att prata om sin konst?

– Nej, det tycker jag inte. Mitt arbete är en process som överraskar mig. Jag jobbar intuitivt. Så när jag pratar om det jag gör händer det att jag själv börjar förstå vad jag egentligen håller på med och varför, säger skulptören Pontus Ersbacken.

Pontus figurativa och nonfigurativa konstverk är skapade i bland annat marmor och alabaster. I ladan på gården har han sin ateljé och verkstad.

– En erfarenhet jag har är att man inte är så van vid den här typen av skulptural konst, därför brukar många besökare fråga om teknikaliteter, till att börja med. Genom samtalet kommer också svaren till mig.

Anna Linnea Liljeholm jobbar med teckning och textil. Efter konstrundan i Avesta ställer hon ut i Falun på Galleri Se, 2 april. Utställningen "Prepared to get lost" är ett bildpussel som växer i utställningsrummet och en hyllning till den konstnärliga processen. Liljeholm leker med idén om samhörigheten med resande och människans vilja att se och uppleva nya saker.

– Att i ett samtal möta en främmande människas reflektioner om min konst handlar ofta om att prata om sådant man kanske inte pratar om annars. Det påverkar skapandeprocessen. Det inspirerar.

– Visst, samtalet växer här, säger Meg Ersbacken Engman. Hon har varit med sedan starten av konstrundan, 2004, liksom Bo Ek och Maisie Edman Hollman. Megs målade hav och stränder är berömda.

Hur är det att dela plats med andra konstnärer?

– Det är värdefullt. Sedan min son Pontus med flickvännen Anna kom till min gård för ett år sedan har jag fått några att bolla mitt eget skapande med. Vi lever i varandras projekt. De som besöker oss under påsken kommer säkert att känna det.

Hur viktig är konstrundan för er?

– För att kunna jobba året om som konstnär kan en lyckad konstrunda vara en förutsättning, inte bara ekonomiskt, utan också via de kontakter man knyter, berättar Meg. Säljer man får man bli glad. Och vill någon att man ska göra en utställning får man också bli glad.

2008 fick Konstrundan Årets landsbygdsinsats av Avesta kommun och Folkare Landsbygdsforum.

– Vi främjar bygden, säger Meg Ersbacken Engman, innan hon försvinner in i ateljén.

Annons
Annons