Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

- nu snickrar han nya åt småfåglarna

Annons

För snart trettio år sedan erhöll Folkärna hembygdsförening en märklig och smått ovärderlig gåva. Folke Andersson, ortsbo och medlem, donerade sitt hem och sina samlingar, till föreningen. Alla samlingar har sedan märkts och katalogiserats och förvaras på lämpligt sätt. Men det är först nu i sommar som avestaborna kan ta del av samlingarna.

Föreningens utställning på Folkärna hembygdsgård som inleddes i midsommarhelgen, utgörs nämligen av några av Folke Anderssons donerade gåvor.
Själv bor han i dag i ett av de små husen intill Baldersgården. Om han en gång gav bort hela sitt hem så skapar han i dag nya - åt småfåglarna.
- Har man erfarenhet av att vara hemlös så vill man gärna att fåglarna ska ha någon bra plats att bo på. Det blir aldrig för många holkar.

Blir 99 år

Folke Andersson fyller 99 år i år. Men han sköter sig själv. Hörseln är klen och synen densamma. Men han ser betydligt bättre i dag än den dag då han donerade sitt hem till hembygdsföreningen. Då hade en reumatisk sjukdom satt sig på ögonen. Han fick också starr. Men på den tiden vågade läkarna inte operera. Folke propsade ändå på, och det blev inte så lyckat. För ett par år sedan fick han genomgå en ny operation och har i dag syn så pass att han kan läsa tryckt skrift. Men framför allt kan han snickra.

Snickarbod

Han har en liten snickarbod intill dagverksamheten på Baldersgården. Där samlar han sina verktyg och det spillvirke han går runt och samlar upp. Det blir många holkar, som hans vänner och bekanta säljer för hans räkning på marknader och mässor. Egentligen kommer Folke från Ljungby socken i Småland. Han blev tidigt faderslös och för att familjen skulle ha en dräglig tillvaro fick han tidigt börja hjälpa till. Vid 20 års ålder gav han sig ut på sjön, seglade med trä, koks och kol, fram till utbrottet av andra världskriget. Då blev oron för stor på haven. Folke, som minns första världskriget då det inte fanns några pengar eller så var de inget värda, bestämde han att satsa de pengar han tjänat ihop i fast egendom.
- Jag fick tag i det lilla jordbruket i Jäder. Där har jag levt sedan dess.
Folke levde på vad gården och naturen gav. Hans första inkomster kom från fisket. Men han födde på 40-talet upp grisar, han hade kor, höns och bin och han sålde också frukt och grönsaker som han odlat.
- Jag har försökt odla här vid min lilla stuga inne i stan också. Men här gick det inte så bra, skrattar Folke som, när han blev blind, fick gå utbildningar till att lära sig binda borstar, väva och snickra.

Löpare

Folke var på sin tid en fanatiskt vävare med löpare som specialitet. Men han har också gjort underlägg och servettställ i ene som pryder sina platser.
Det var efter pensioneringen som Folke på allvar började samla. Han samlade på allt; från frimärken och mynt till koppar och möbler. Allt donerade han till hembygdsföreningen, mot att de lovade ta omhand hans begravning - när den dagen kommer. Sedan samlingarna katalogiserats, har mycket legat inlåst då föreningen har liten plats att exponera samlingarna. Men denna sommar har man alltså valt ut ett antal föremål som ska visas upp, nå-got som givetvis glädjer Folke. Utställningen är bara inte föremål. Det är också livs sekel!


KERSTIN ERIKSSON
023-476 93
kerstin.eriksson@daladem.se

Annons
Annons