Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alpackorna trivs bra i sin hage

/
  • Hemma hos Therese och Anders Ryttar är det full fart. Nu har de 16 alpackor. De är trevliga och snälla. Här sitter Therese med en av alpackorna i hagen. Foto: Staffan Björklund
  • De andra alpackastona tycker att det är kul när det kommer ett nytt alpackaföl. De är där och tittar och kelar lite med nykomlingen Hilding. Foto: Staffan Björklund
  • Många förbipasserande undrar vad det är för djur i alpackornas hage. Alpackorna tittar också på förbipasserande. Foto: Staffan Björklund
  • Alpackahingstarna med Amos längst fram. Foto: Staffan Björklund
  • På våren ska de klippas och av ullen spinner de garn. Foto: Staffan Björklund

Hilding föddes på morgonen 15 augusti. Men det stod inte på förrän han var uppe på sina smala rangliga ben. Redan första dagen gick han med de andra alpackorna i hagen. De större honorna i hagen är hans mostrar och hans mamma Momoko.

Annons

I hagen bredvid står Amos, Helmer, Ingemar och Harald. De är alpackahingstar.
De flesta alpackorna är ljusa i färgen, men några är bruna och ett par är fläckiga.
Ja, på gården hemma hos Therese och Anders Ryttar är det full fart. Mycket att göra och många djur som behöver ha mat.
När vi går till alpackornas hage går vi förbi stridshönsen och deras två tuppar. De hälsar glatt och se nyfikna ut.

Alpackorna kommer fram mot Therese och Anders. De är lite reserverade mot främlingar.
– Vill ni ha mat, ropar Therese.
Då lyssnar de direkt. De har också bra hörsel.
Alpackorna gillar hästarna i hagen mitt emot. Och hästarna trivs med alpackorna.
De låter inte så mycket. Mer ett litet snarkliknande ljud eller som ett svagt morrande.
– Det är så de låter, säger Therese.
En gång om året ska alpackorna klippas.
– På kroppen blir det ett till ett och ett halvt kilo ull, benen och halsen har inte lika bra ull men det blir kanske ett kilo till.

Det är på våren de klipps och i maj fick Therese och Anders hyra in någon.
– Maskinen kostar ganska mycket, säger de.
Men nu har de fått flera alpackor så de funderar på om de kanske tjänar på att köpa en ändå och klippa själva.
Ullen är fin. Den kardas inte men måste spinnas för att få garn.
– Min mamma spinner garn av den, säger Therese.

Och sedan säljer Anders och Therese garnet på sin hemsida, där de också säljer annat från gården.
Det är för uppfödning de vill ha alpackorna. Därför har de också köpt in en hane som inte är släkt med de andra.
– Amos, säger Therese.
Han är fläckig, vilket gör att också ullen blir i olika färger.
– Det är otroligt trevliga djur, säger Therese.
De luktar inget, de låter inte och så är de så snälla. Och sååå gulliga.

Det var Therese som hade sett någon bild av en alpacka för längesedan och det var våren 2011 som den första alpackan kom till gården Kullholen utanför Borlänge.
Nu två år senare har det 16 stycken.
– Det har gått bra, säger Therese. Men skulle jag köpa i dag skulle jag köpa av en uppfödare som inte har så många.
Det finns uppfödare som har flera hundra alpackor.
– Då hinner man inte lära känna dem.

Man förstår vad hon menar för runt oss i hagen står Enar, Lillemor, Tage, Emma-Maria, Det känns helmysigt. De är lite rädda men...när det är alpackapellets i handen äter de.
I dag är nio av alpackorna till salu.
Många förbipasserande saktar in och undrar vad de är för djur de ser i hagen. Alpackor är inte så vanligt i Sverige som det är till exempel på Nya Zeeland. De ser ju lite speciella ut med sin långa hals, sin ulliga kalufs och lugg och så kan de galoppera ganska fort fram i hagen.

De har också fått nybyggda stall. Anders har själv ritat och byggt dem. Med belysning och med stora fönster nästan ända ner till golvet.
– Det är fönster från gården i Gagnef, säger han.
Det är många djur på gården. Kycklingarna ska få en ny boning. Det är snart färdigsnickrat så att de kan flytta in.
Men Anders favoritdjur är ändå stridshönsen. Med sina två tuppar. Den äldre tuppen har fått pensionera sig med tillsammans med den äldsta hönan.
Under tiden så springer alpackorna runt i hagen.

Ilse Vornanen
ilse.vornanen@daladem.se

Annons
Annons
Annons