Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möt livs levande påskkycklingar

/
  • Therese Ryttar håller försiktigt den lilla kycklingen. Det är en av kycklingarna från äggen från dvärgsilkeshönsen som just kläckts.
  • Försiktigt börjar den lilla kycklingen sitt arbete inifrån skalet. Ett litet hål har bildats, så pass att man ser lite av näbben.
  • Det tar lite tid för kycklingen att lära sig att andas innan den är beredd att vara utanför skalet. Långsamt blir öppningen i skalet lite längre.
  • Det är svårt att se vad som kommer ut ur skalet. Lite i taget knackar kycklingen upp.
  • Och piper riktigt högt redan inne i skalet. Nu ser man näbben också.
  • Genom skalet först och sedan ut genom hinnan.
  • Ja, nu måste den nykläckta kycklingen vila sig lite. Det är drygt för den att ta sig ut ur ägget. Redan nu syns det att den blir gul randig.
  • Nu är nog halva skalet av och kycklingen ser på en gång.

Annons

Hemma hos Therese och Anders Ryttar, som bor utanför Borlänge sjuder gården av liv. Höns, tuppar, påfåglar, alpackor och just nu före påsk är det många nya kycklingar som kommit ut ur skalen. För tillfället är det dvärgsilkeshönsen som fått ägg och kycklingarna är på väg.
– Dvärgsilkeshönsen är så trevliga och snälla, säger Therese när hon står bredvid äggkläckningsmaskinen.

I äggkläckningsmaskinen är det varmt och skönt. I 37,5 graders värme tar det 21 dagar. Där börjar de färdiga kycklingarna att picka på äggskalet inifrån. Det kan ta 20 minuter.
– De gör hål och sedan lär de sig att andas, säger Therese Ryttar.
När de pickar lite så vilar de sedan ett tag. Det verkar vara ganska krävande jobb för en liten kyckling. När de kommit ut så ligger de kvar ett tag och lär sig andas. De piper på en gång. Ganska högt för att ännu inte vara ute ur skalet.
Kycklingarna lär sedan varandra att picka efter mat.– De behöver någon som talar om vad som är mat, säger Therese.
Annars är det Therese som pickar med fingret där de ska äta.
– Då gör de likadant.
Therese har haft höns i 15–16 år. Det är dvärgsilkeshönsen som hon fastnat mest för.
– De är glada, små snälla och oaggressiva, säger hon.
Rasen är gullig, men de är också lite naiva, för de kan inte hålla sig borta från rovdjur.

Dvärgsilkeshönsen har fem tår på sina fötter, andra höns har fyra. De är också blå inuti, till och med fötterna är blå. De är randiga, svarta eller vita. Silkigt hår har de ner på benen.
Therese och Anders köpte gården 2008 och har sedan dess utvecklat Kullholen, som gården heter och 2010 skaffade de alpackor.
– Jag har alltid haft djur, säger Therese.
Sida vid sida lever Therese och Anders med sina djur, alpackor, höns och tuppar, påfåglar, duvor, prydnadsfasaner och katter. Det är en hobby. Att leva på det är tufft.
– Vi försöker få ihop till maten.
Och många kilo mat går det åt. Frön och grönsaker bland annat.
De säljer kycklingarna. För avel. Inte för att ätas.
Ibland är de med på hönsbytardag och i höstas var de med på en utställning.

Det är mycket jobb på gården med alla djuren. Arbetsoverallerna hänger i hallen. De har heller ingen visning av gården men på hemsidan kan man se vilka fåglar de har. De har också försäljning på hemsidan: kullholen.se
När Therese går ute på gården samlar hon upp fjädrar som fåglarna tappat.
– Jag tittar om de är något att ha och gör ren dem, säger hon.
Hon tar fram en kartong med små plastpåsar där hon förpackat många fina fjädrar. De är till försäljning. Hon tar bild på dem och har dem på hemsidan. Men det tar tid och är mycket jobb. Otroligt vilka fina fjärdrar det finns i fåglarnas skrud.
– Jag plockar upp de fjädras som fåglarna tappat. Ingen fågel har fått dö för dem, säger Therese.
Under tiden vi pratar kommer kycklingen helt ur skalet och fler kycklingar börjar det hårda arbetet med att picka sig ut.

Ilse Vornanen
ilse.vornanen@daladem.se

Annons
Annons
Annons