Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vardagsglädje – ur ett annat perspektiv

En annan kontinent, en annan verklighet. Det är dags att vidga vyerna och sluta jäkta.

Annons

I bakgrunden: Boudhanath, ett av världens största buddhistiska monument.

I somras reste jag till Nepal. Det var ett givet val av resmål eftersom jag älskar Asien, berg och vandring. Dessutom tycker jag det är viktigt att hoppa av hamsterhjulet ibland och se någonting nytt, något annat än den svenska jobbhetsen och tristessen som följer med på köpet. Det gäller självklart inte alla, men jag känner alltför många människor som inte trivs med sin vardag. Man kommer hem på fredag eftermiddag, svintrött, bänkar sig i soffan och öppnar chipspåsen. Några väljer en trevlig film, andra slår på nyheterna. Där visas bilder från omvärlden emellanåt. Eller ja, så som svensk media väljer att porträttera omvärlden. Det syns mest fattigdom, lidande och krig.

2015 skakades Nepal av en jordbävning. Många dog, många hem blev förstörda. När jag promenerar runt i Kathmandu ser jag förödelsen. Trots detta är nepaleserna på bra humör. De festar med sina familjer, besöker tempel och mediterar. Ingen har särskilt bråttom med att återuppbygga den raserade staden – här jobbas det nämligen tre timmar om dagen. Max.

Under arbetspassen skrattas det, dricks jättegott närproducerat te, och det går liksom lite peu à peu. Fokus ligger på umgänget och det hänger definitivt ingen stress i luften. Kanske är det också detta som grundar det goda humöret. Jag frågar en byggarbetare när reparationerna förväntas vara klara. ”I don’t know. When we feel like it”, svarar han med ett leende på läpparna.

Folk verkar helt enkelt vara mer öppna, nöjda och glada i detta land som inte direkt kan klassificeras som välfärdssamhälle. Jag undrar om det är priset vi betalar i hårdknegande Sverige – att vi går miste om de små sakerna, det sociala utbytet och en ovillkorlig sinnesfrid? Väldigt få nepaleser gömmer sig bakom en skärm. De ser varandra i ögonen när de samtalar, utbyter komplimanger och är inte snåla med kramandet. De har sina prioriteringar.

Därför tror jag det är viktigt för oss reserverade svenskar att ta ett kliv ut i världen. Det finns en annan verklighet bakom teveskärmen. En färgglad värld, där medmänskligheten är större än prestationsångesten. Givetvis är Nepal ett u-land och långt från perfekt. De har problem med människohandel, korruption, droger och jämställdhetsfrågor, problem som återfinns även i Sverige men i mycket lägre grad.

Hur som helst blir jag frälst av kulturen, färgerna och människorna jag möter. Jag vill inte åka hem till välfärden och vardagstristessen. Min prestationsångest tvingar mig att göra det ändå. Säkert är dock att jag aldrig mer vill gömma mig bakom en skärm eller prioritera karriär framför välmående. Istället tänker jag ha kul, följa magkänslan och försöka se saker och ting ur fler än ett perspektiv.

Boudhanath, ett av världens största buddhistiska monument.

Annons
Annons
Annons