Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Pehrsdotter: Det är inte snikenhet som gör att vi tar betalt

Annons

”Jag kan inte läsa artikeln!”, ”Dåligt av er att låsa in texten!”, ”Sniket!”

Ungefär så har olika människor kommenterat en delning på Dala-Demokratens facebooksida i veckan. Artikeln i det här fallet handlade om att en läkare som landstingen i Dalarna hyrt in vid flera tillfällen nu gripits i Kambodja, misstänkt för sexköp av minderåriga barn.

Läs våra Plusmärkta artiklar om läkaren:

Dalaläkare gripen - misstänkt försexköp av barn i Asien

Bemanningsbolaget: Vi fick reda på det genom media

I november förra året införde vi det som vi kallar för vår Plus-tjänst. Det innebär att delar av den journalistik vi gör numera kräver en prenumeration för att man ska kunna ta del av den. Prenumererar du på papperstidningen ingår givetvis Plusabonnemanget, men du kan också välja att ”bara” prenumerera digitalt (det kostar 1 krona första månaden, sedan 99 kr i månaden).

Det handlar i grund och botten om att journalistik inte är gratis.

Fortfarande publicerar vi en hel del journalistik öppet på våra sajter, de snabba nyheterna och allt vårt opinionsmaterial till exempel.

Och kommentarer som dem ovan har faktiskt varit oväntat få sedan vi införde vår Plustjänst (däremot har fler människor än vi vågade hoppas på nappat på Pluserbjudandet).

Läs också: Nu kan du ta del av Plusmaterial på alla våra sajter

Det handlar inte om snikenhet. Det handlar om att journalistik kostar att göra.

Även på riksplanet har tidningarnas betallösningar debatterats i veckan. Det började med att den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson retweetade en tweet som journalisten Magda Gad skrivit, en tweet som sedan visade sig vara felaktig, och när det påpekades för honom, med en hänvisning till en artikel med korrekt fakta, svarade han med att han ”Inte kan hålla på att betala för alla länkar”.

Det fick folk att reagera – både på det faktum att han som riksdagsledamot med många följare på twitter sprider felaktigheter och att han som högavlönad riksdagsledamot inte anser sig ha råd att betala för journalistik.

Själv har han skrivit om det här på sin blogg flera gånger under veckan och menar att han som flitig twittrare inte kan köpa inloggningar till varenda tidning, men att det också blir ett problem när texter som debatteras inte kan läsas av alla. Han menar att tidningar, när de märker att en artikel debatteras på sociala medier, då borde göra den gratis och tillgänglig för alla.

Det är ett demokratiskt problem att alla människor inte har tillgång till all information. Men det är ett problem som demokratin alltid har dragits med, och, skulle jag gissa, alltid får dras med.

Det är inte, och har aldrig varit, gratis att göra journalistik. På ena eller andra sättet betalar du, via tv-avgiften, en prenumeration eller genom att ta del av annonser.

Och demokratin behöver journalistik.

Att ta betalt för den på nätet är ett sätt att möjliggöra att det görs journalistik även framöver. Det är inte snikenhet, jag lovar.

Annons
Annons
Annons