Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Pehrsdotter: Finn fem fel - räknar vi ser vi att mediernas bild skevar

Annons

Områdespolisen i Tjärna ängar.

Jag tycker att det är rätt trist med matte.

Men det är rätt bra att räkna ändå.

För genom att räkna kan fakta träda fram, genom att räkna kan mönster blottläggas, genom att räkna kan känslan i magen antingen visa sig vara ren inbillning eller faktiskt beläggas.

Så det är bra att räkna, om en gör det under någotsånär genomtänkta former.

I journalistiken inte minst.

Just räknandet har varit aktuellt för oss den senaste tiden. Och det har bidragit till att jag liksom hamnat lite vid sidan av det vi gör och fått en, delvis annan, blick på vår journalistik.

Det är förstås väldigt nyttigt.

I en föreningslokal under ett seniorboende på Tjärna ängar i Borlänge träffade jag häromveckan ett gäng människor, rätt många unga killar och ett par tjejer, som inte känner igen sig själva och sitt område som det skildras i media. Vi skriver allra mest om när det händer dåliga saker, det verkar som att vi är extra snabba och liksom nästan förtjusta i att måla upp Tjärna ängar som ett i det närmaste laglöst land, menade de.

Läs mer: “Media svartmålar Tjärna ängar”

Och så hade de räknat (eller, Rädda barnens representant och kommunens integrationssamordnare hade räknat). Och även om det för mig kändes knepigt att i kartläggningen göra uppdelningen mellan ”bra saker” och ”dåliga saker” (då krävs det ju lite mer än att ”bara” räkna, då tillkommer ett behov av en mer kvalitativ analys) så säger siffrorna nåt.

Siffrorna visar att vi skriver mycket om Tjärna ängar, mer än om andra bostadsområden, att vi oftare pratar med myndighetspersoner än med dem som bor där, att de ”dåliga sakerna” dominerar vår bevakning.

Det är klart att det präglar bilden av området.

Det är klart att det präglar bilden av området.

Och det är bra att få syn på det och reflektera över hur vi ska göra för att ge en rättvisare bild av Tjärna ängar – för även om bilar brunnit och brevbärare rånats så händer andra saker där också, roliga, spännande saker.

Rättviseförmedlingen, som hjälper alla möjliga, inte bara nyhetsredaktioner, med att jobba jämställt, räknar mycket de med. Häromveckan kom deras Rättvisaren, statistik över hur många kvinnor respektive män som syns och får uttala sig i media, liksom människor med utomnordisk bakgrund.

Läs mer: Pehrsdotter: “Medierna ska inte bidra till att konservera en orättvis ordning”

Och deras siffror visar att det är 70,8 procent män som får uttala sig, och 8,1 procent med utomnordisk bakgrund och den som har minsta lilla koll på den svenska demografin inser ju raskt att det skevar.

Det är klart att det också präglar bilden av vilka som har nåt att komma med i samhället.

Och det manar till eftertanke för oss som redaktion: Vad väljer vi att berätta om, vem väljer vi att prata med och varför gör vi det?

Att räkna hjälper oss att ställa de där frågorna.

UMIS, som hyr föreningslokalen i källaren under äldreboendet och anordnar aktiviteter där nästan varje kväll, har sagts upp från den eftersom den ska renoveras. Nu vet de inte riktigt var de ska hålla till framöver. Kanske ingen jättenyhet, men värd att berätta tänker jag. Utan att veta om den skulle klassas som ”bra” eller ”dålig”.

Annons
Annons
Annons