Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Pehrsdotter: Vad betyder en lokalredaktion?

Omslaget till Institutets för mediestudiers årsbok, som kom härom veckan, pryds av en Sverigekarta där stiliserade bilder av en person framför en dator är överkryssade. Det ska symbolisera orter där det inte längre finns lokalredaktioner. Det handlar om var fjärde kommun, enligt institutet. I deras rapport kan en också läsa att antalet anställda på nyhetsredaktioner har minskat med sju procent de senaste två åren. Samtidigt har antalet artiklar om kommunpolitik ökat.

Annons

Läs vår Plusjournalistik:

Återträffen blev en hyllning till Maximgrillen

Skolchefen vill stänga Håksbergs skola för elevernas skull

Här rånar mannen matbutiken - övervakningskameran visar förloppet

Institutet för mediestudier väljer att fokusera årsboken för 2017 på just lokaljournalistik. Både för att den är viktig ur ett demokratiskt perspektiv och för att den också bedöms som mest hotad; det är enklare för stora riksredaktioner att hitta lönsamhet och ta betalt av digitala läsare i tider med fallande reklamintäkter men samtidigt har inte de resurserna, eller ens viljan, att göra lokal journalistik.

I den stora medieutredningen, som kom för lite drygt ett år sedan och som nu ligger till grund för den proposition om ett nytt mediestöd som sägs ska komma under våren, talas det om vita fläckar. Det handlar, delvis, om de där överkryssade redaktionsskrivborden på Institutets för mediestudiers årsbok. De vita fläckarna är kommuner som inte regelbundet bevakas av medier. En journalistik bevakning av en kommun bedöms som viktig för demokratin.

Och det är den ju givetvis.

Men frågan är om det handlar om att det finns en lokalredaktion – en fysisk plats, ett kontor – för att bevakningen ska kunna ske.

En genomgång i årsboken visar att det i viss mån spelar roll, sett till antalet artiklar som skrivs om saker som händer i kommunen. Studien är inte kvalitativ, alltså vet vi inte riktigt vad det är för typ av bevakning som görs alternativt inte görs. Men givetvis är det ju så att en journalist behöver vara på plats för att kunna berätta vissa saker. Samtidigt kan en hel del av den traditionella kommunbevakningen skötas inifrån redaktionen (oavsett var den ligger någonstans) – kommundiarierna kan kollas digitalt, till exempel.

Men frågan är om det handlar om att det finns en lokalredaktion – en fysisk plats, ett kontor – för att bevakningen ska kunna ske.

Och när ekonomin ansträngs hårdare är valet mellan att betala en hyra för en lokalredaktion eller en reporterlön (nå, riktigt så drastiskt är det sällan, men ni fattar vad jag vill säga) rätt enkelt: Utan journalister blir ingen journalistik gjord, alldeles oavsett om en har ett lokalkontor eller ej.

En del av årsboken handlar också om hur kommunerna själva tycker att den lokala journalistiken och bevakningen av den egna kommunen funkar. Många är missnöjda och vill ha mer granskning och mer förklaring. Men, konstaterar forskarna, kraven är också från början högt ställda.

Hur det än är, är diskussionen i årsboken viktig och intressant. Och den visar på nödvändigheten av en mediepolitik – vi måste också på högsta politiska nivå ha en idé om hur lokalmedier ska kunna finnas även i framtiden.

Vi märker ju att många tycker att det rentav är ett måste att vi finns.

Läs också: Peter Hultqvist: Dala-Demokraten 100 år är en fantastisk historia

Annons
Annons
Annons