Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Lisa Pehrsdotter: Vår förvåning säger att vi inte har koll

Veckans snackis är väl ändå Jerringpriset? Landet är tudelat sedan ryttaren Peder Fredricson fick ta emot priset, som enligt statuterna ska gå till ”årets bästa svenska idrottsprestation” på Idrottsgalan i måndags kväll. Hur kan ett OS-silver vara mer värt än flera OS-medaljer och dessutom av högre valör och hur kan det vara mer värt än en unik major-seger, menar vissa och hojtar upprört över kampanjande och massröstning. Och på andra sidan finns de som menar att ridsporten är en av landets största idrotter och det är just det som gör Peder Fredricson till en värdig mottagare av Jerringpriset.

Själva sakfrågan är egentligen inte så intressant – säkerligen utvärderas röstningsförfarandet och kanske formuleringarna i statuter nu och kanske blir det någon ändring till nästa år. Och att idrott både engagerar och upprör är ju sen gammalt.

Men häpnaden är spännande, tycker jag.

Alla, inklusive pristagaren själv, blev liksom tagna på sängen (han själv konstaterade ju att han borde spelat på sig själv som vinnare, då hade han blivit rik).

Läs också: Bäckström: Här kidnappar hästmaffian Sverige – igen

Nästan samma förvåning vaknade de flesta med i november förra året, då det stod klart att Donald Trump blir USA:s nästa president – trots diskussionerna om fusk och ett knepigt röstningssystem tillträder nu Trump ämbetet.

Inte heller trodde vi att Storbritannien skulle välja att gå ur EU. Eller att fredsförslaget mellan gerillan och makten i Colombia skulle röstas ned.

Varför? Vad är det vi missar?

Efter presidentvalet i USA diskuterades opinionsmätningarna och hur de i viss mån spelat ut sin roll, i den form de görs nu. Och det är ju uppenbart att de, inte bara en gång utan flera, pekat i fel riktning de senaste åren. Och opinionsmätningsföretagen må klia sig i huvudet och försöka hitta nya, bättre metoder. Men också medierna behöver tänka ett varv på det här, oavsett opinionsmätningar eller för den delen odds (som i Jerringpris-fallet).

För även om det är omöjligt att med fullständig visshet slå fast att nånting kommer att hända eller hur nånting kommer att bli innan det faktiskt händer eller sker så borde vi inte bli så jäkla förvånade. Det är ett tecken på att vi har för dålig koll.

Läs också: Lisa Pehrsdotter: Finn fem fel

Jag läste nånstans att SVT-sporten i sin årskrönika inte ens hade med Peder Fredricsons OS-silver. Vad det beror på kan en ju bara spekulera i.

Men just vad gäller ridsporten så har den inte alltid fått så mycket utrymme i den traditionella sportbevakningen. Trots att det är en väldigt stor sport, med väldigt många utövare, hängivna utövare som givetvis röstar på det som de anser är den främsta idrottsliga prestationen under året som gått när det är dags för svenska folket att tycka till om det.

Och att ridsporten inte syns lika mycket i media som andra stora sporter bidrar säkert till att vi som inte tillhör den, förvisso stora, skaran som utövar den, blir helt förvånade (och, tråkigt nog, blir en del både missunnsamma och griniga) när Peder Fredricson får ett fint pris, ett pris som givetvis handlar om popularitet mer än nåt annat.

Vi håller på att se över vår ridsportbevakning i Dala-Demokraten, exakt hur den kommer att bli vet vi inte. Men vi vet i alla fall att den kommer att bli läst, av bra många.

Annons
Annons
Annons