Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det är kul att putta folk” • Tävling i Tyfors i går

Annons

Det var hett runt folkracebanan i Tyfors när tävlingen började i går. Arrangörerna och förarna enades om att det var okej att köra med en av fönsterrutorna nere. Både bland publik och förare var stämningen på topp. För fjärde året i rad arrangerar Fredriksbergs motorklubb folkrace i Tyfors. I år hade 156 förare anmält sig. Medelåldern ligger runt 30, gissar en av arrangörerna, Leif Magnusson. Många är betydligt yngre. Man får köra folkrace redan det år man ska fylla 15.

En av de yngre deltagarna är Joakim Blixt från Grängesberg. Han är 15 år och kör för andra året. DD frågar vad som gör folkrace så kul.

Ung förare

- Det är kul att putta folk, säger han. För honom är det en chans att få köra bil innan han är gammal nog att övningsköra.
Hans mamma, Helena, medger att hon var lite orolig när han började köra, men numera är hon van. Att sonen har börjat köra bil tidigt gör honom kanske till en bättre bilförare i framtiden, tror hon.

Långväga gäster

Folkracet lockar förare från hela landet. Av årets förare har Christer Sundström färdats längst, från Vrigsta i Småland. Han säger att folkrace är en kul semestergrej. Han har kört sedan 1995. När DD träffar honom har han precis kört sitt första heat. Han kom trea och är lite missnöjd.
- Det började inte bra här, men det är som det är. När man kör så här ofta är det ju meningen att det ska gå bra i varje heat, men det gör det ju inte.

En familjesport

En av årets domare, Bo C Andersson från Karlstad, berättar att han var med redan när sporten kom till Sverige i början av 1980-talet. Sedan dess har folkrace blivit större och större, säger han.
- Det blir mer och mer. Det är ju en familjesport. Mamma och pappa kan dela bil och barnen får vara med om de ska fylla, eller har fyllt, 15.
Bland publiken finner DD Ruth Albinsson. Hon berättar att fem av hennes barnbarn ska köra.
- Det är både spännande och ibland lite otäckt, säger hon.
En gång stod en av pojkarnas bil på ändan, berättar hon. Det var läskigt.
- Men sen klev han ur bilen och ropade: ”Det är ingen fara mormor!”


MARKUS HOLDO

Annons
Annons