Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag blev intresserad av vad som låg bakom den tragiska händelsen"

Annons

I mitten av 80-talet hörde jag talas om en tragedi i Hedemora. En kvinna, Hildur Karlsson 30 år, hade tagit sitt eget liv samt sina tre småbarn. Det inträffade i en stuga i Skinnarbo, Grådö i augusti 1928.
Jag kom att bli intresserad vad som låg bakom denna tragiska händelse. Det var ett par år fram till 1988 och precis 60 år sedan denna händelse inträffade. Jag beslöt mig för att försöka ta reda på hur det kunde hända att det kom att få en sådan tragisk upplösning.

På något sätt kom jag att få den ena pusselbiten efter den andra från personer som kände till något om det hela. Det blev allt mer intressant att fortsätta forska kring händelsen. Jag hade också lite tur att få tag på personer som själva hade minnen eller på något sätt varit med om detta.

Fattigdom

Grundorsaken var fattigdom och den tidens syn på en kvinnan som blivit med barn utan att vara gift.
Hildur fick först en dotter med Franz Sjögren men fick inte gifta sig med honom för sin far.
- Min morfar gjorde slut mellan Hildur och Franz, sa dottern Signe Morelius när artikeln publicerades den 10 augusti 1988.
Då lär Franz ha blivit så ledsen att han stack till sjöss.
Hildur Karlsson fick skaffa sig jobb för sin försörjning och kom till bonden Mattsson. Där blev hon åter med barn igen med bondens son, Albert Mattsson. Inte heller nu fick hon gifta sig med för hans föräldrar.
I det läget blev tillståndet kritiskt för Hildur som hade två ”oäkta” barn och ingen som försörjde henne.

Kastades ut

Följden blev att Hildur kastades ut på ”bar backe” och kom då ihop med Back-Verner, en person som själv levde utanför samhället och livnärde sig i stort på jakt och fiske.
Denne Back-Verner brukade få skulden för allt som hände på orten i form av tjuvfiske, tjuvjakt och liknande brottsliga handlingar
Hildur flyttade hem till honom i Skinnarbo med sonen Martin. Dottern Signe kom att växa upp hos mormor och morfar, Anna och Karl Medin i Sorkfallet, Jönvik.
Tillsammans med Back-Verner födde Hildur ytterligare två barn.
De hade det mycket fattigt. Familjen fick heller ingen hjälp från Hedemora kommun, som var en rik landskommun på den tiden.

Fick nog

En dag fick Hildur nog av fattigdom och elände. Hon bestämde sig för att göra slut på lidandet. Kvällen före gick hon för att hämta hem dottern Signe.
- Jag var då hos min moster Ellen i Sjulsbo, sade Signe i reportaget och berättade att Hildur då gick tillbaka och grät.
På morgonen den 10 augusti kom budskapet om den tragiska händelsen i Skinnarbo
Hildur hade lagt stryknin i vällingen till barnen och tog också själv av giftet. När Back-Verner kom hem gjorde han den fruktansvärda upptäckten och sprang till skogs.
Landsfiskalen kom senare och bröt sig in i huset.
Tillsammans med landsfiskalen följde sonen Erik Hedlöf, som också senare kunde berätta hur de tog sig in i huset och gjorde den fruktansvärda upptäckten.
En annan som intervjuades var Back-Verners syster, som bodde i Säter. Hon berättade att Back-Verner fick mycket stryk som ung. Gården han växte upp på i Stusshyttan stod på ofri grund och familjen tvingades flytta.

Begravning

När det var dags för begravning ställdes frågan om de kunde begravas på kyrkogården. Så blev det i alla fall och nu vilar de i varvet.
Back-Verner flyttade in till Hedemora och avled 1950. Han testamenterade allt till Reumatikerföreningen i Stockholm.
Fyra personer var närvarande på begravningen. En av dem var Henry Åström, som berättade att en annan släkting var närvarande och grät på begravningen. Inte av sorg utan för att denne inte fick ärva någonting.
Back-Verner var vid den här tiden tämligen rik och betalade hela sin begravning själv.
Den 10 augusti är det precis 80 år sedan det hände.

ROLAND ENGVALL

Annons
Annons