Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ge människor verktyg för att ge drömmarna en chans säger 22-åringen som talat inför FN:s generalförsamling

Annons

Även om Gabriel Ehrling har hela landet som sitt arbetsområde, är det hembygden han värnar och ständigt kommer tillbaka till.
För honom var det självklart att i världsstaden New York och inför FN:s generalförsamling och dess många hundra delegater tala om den lilla, svenska staden Avesta med sin nyinvigda skateboardpark, när han skulle ge goda exempel på människors kraft och engagemang.
- Avesta är en bra plats på jorden.

Blott 22 år gammal har han alltså redan hunnit tala med maktens män. Denne yngling med ett stort intresse för samhällsfrågor och ekonomi, skräms inte av deras attityder, men imponeras av genuin och engagerande klokhet.
Kommande helg kan han väljas om för ett tredje år till förbundsordförande i Vi Unga med 7000 medlemmar över hela landet. Han bärs av organisationens grundidé om att förmå unga människor ta ansvar för sig själva och sin situation om än med vuxna som stöd och mentorer.
Engagemang och drivkraft, som han också kallar entreprenörsskap, talade han sig varm om inför FN:s Generalförsamling i fjol höst, när ungdomars situation världen över skulle diskuteras.
Själv är han som sprungen ur dess tanke:
- ... fast inte tänkte väl jag på ledarskap, arrangörsskap och entreprenörsanda när jag som 12-åring drog igång filmfestivalen hemma i Åsgarns Bygdegård. Hemma fanns bara Vi Unga klubben. Där var alla på fritiden.
- Förutom filmfestivalen spelade vi teater, sålde glass på marknader och turnérade runt med teateruppsättningar. Vi var ett antal ungdomar i 12-16 årsåldern som hade 20..000 kronor i kapital att disponera och såg ständigt till att få in nya resurser för den verksamhet vi drev.
Idag erkänner han att den kunskap han förvärvade där, var minst lika viktig och god som de han teoretiskt lärde sig på gymnasiets ekonomiska program ett antal år senare.

Förverkligade skatepark

Med insikt om att våga och veta, blev han en självklar kugge när idén på en skatepark ånyo tog fart i Avesta vårvintern 2006.
- Många av de lite äldre spontanidrottarna suckade och sa att alla sätt hade provats och att det var omöjligt att gå en skatepark till Avsta. De yngre ville prova igen. Jag tyckte att deras drömmar måste få en chans.
Han tillägger, som i en förklaring till framgångarna skateparken rönt:
- Det är viktigt att uppvigla människor till engagemang. Man måste nog också vara lite förbannad för att utveckla.
Idag står skateparken klar. I höst startar på idrottsgymnasiet en inriktning för just skateåkare.
Själv kan Gabriel stå på en skatebräda. Möjligtvis också rulla den framåt på plant underlag. Men de coola tricken och farten överlåter han till andra.
- Just själva åkandet är inte min grej. Men jag bjuder gärna på ett tappert försök och fall då och då.

Vill göra skillnad

När han var pojke hade han yrkesdrömmar som austronaut och polis.
- Idag har jag inget yrke jag siktar in mig på. Däremot har jag en känsla som jag går efter. Det jag gör ska göra någon skillnad, för fler än mig själv.
Sina tankar och erfarenheter förmedlade han i egenskap av representant för LSU, Sveriges Ungdomsorganisationer och Sveriges regering inför över 500 delegater från 192 länder när han gästade FN:s återkommande generalförsamling med samtal om unga i världen.
Och när Gabriel Ehrling talar, då lyssnar människor.
- Talmannen kommenterade faktisk mitt tal efteråt. Både från talarstolen och till mig personligen. Det gjorde tydligen intryck.
Det gjorde också Gabriels bokstavliga text. I det arbete som följde med att skriva en resolution som ska ligga till grund för FN:s handlingsprogram om unga i världen, valde den tyske delegaten Gabriels text om entreprenörsskap rakt av.
- Det kommer givetvis inte att stå någonstans att det var jag som skrev just det stycket. Men jag vet att det är mina ord. Det känns både kul och stort!

Världen blir säkrare med FN

I din strävan efter att förändra vill du då inte bli politiker, eller diplomat?
- Nej, det är inte min grej. Jag skulle gärna jobba i FN ett halvår eller så. Och visst är det häftigt att känna vingslag av det som ändå uträttas. Men det går för långsamt det är för byråkratiskt.
- Däremot är jag numera övertygad om att FN som forum är relevant. Världen blir säkrare av att länder får träffas.
Hur är det då att vara ung i dag?
- Det beror på. På 60- och 70-taen övergick väldigt mycket i offentlig regi. Idag förlitar vi oss, ung som gammal, mycket på det offentliga. Vi måste börja ställa oss frågan vad var och en kan göra för sig själv och sina vänner och samhället. Vi ska engageras av intresse. Vi kan inte bara sitta och vänta. Då händer ingenting.
Vad gör du då om - låt säga tio år?
- Då har jag i bästa fall den där akademiska examen jag tänkt skaffa mig. Jag har också gjort fler roliga saker. Men jag vet inte var jag bor. Har jag familj, vill jag nog gärna bo på landsbygden.
- Men jag har fortfarande känslan med mig av att vilja uträtta något. Kanske som egen företagare, i det civila samhället eller i näringslivet.

KERSTIN ERIKSSON
023-476 93
kerstin.eriksson@daladem.se


Ban Ki-Moon, FN:s generalsekreterare:
- Han är en ganska typisk politiker och säger vad som förväntas av honom. Honom tar jag till skateparken i Avesta och ber ungdomarna berätta för honom sin historia om hur skateparken blev till.


Moder Teresa:
- Hon får besöka Lovisa Svanström som jobbar inom Dalarnas Bygdegårdsförbund för att starta ungdomsverksamhet runt om i Dalarna. Hon kan visa hur vi idag kan arbeta i ett modernt i-land för människor och deras utveckling.


Miljöminister Andreas Carlgren:
- Honom tar jag med ut på Holmen i Avesta, där vi sätter oss på en bänk för att se och lyssna till Dalälvens brus. Det måste få vara kvar även om 100 år. Det är här som vi unga ska bo!




Annons
Annons