Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

438 dagar i helvetet

/

Nu finns Johan Perssons och Martcin Schibbyes egen berättelse om tiden i det ökända Kalityfängelset i Etiopien. Det är en stark skildring av två orädda journalister som var på jakt efter sanningen i Ogadenregionen, skriver DD:s Ulf Lundén.

Annons

Recension438 dagarav Johan Persson och Martin SchibbyeUtgiven av: Filter:

Det har nu gått exakt ett år sedan Johan Persson och Martin Schibbye kom ut från helvetet i Kalityfängelset i Etiopien. De svenska frilansjournalisterna var på jakt efter förstahandskällor i Ogadenprovinsen.
Det svenskkontrollerade företaget Lundin Petroleum har länge sysslat med oljeutvinning i området. Carl Bildt satt som bekant en tid i företagets styrelse. Det finns två olika verklighetsbeskrivningar, den ena hävdar att Lundin Petroleum sysslar med en sorts u-landsprojekt, bygger vägar och borrar brunnar.

Den andra versionen påstår bestämt att det pågår fördrivning och massakrer på befolkningen när det skall beredas utrymme för fortsatt oljeutvinning. Det finns många vittnesrapporter från flyktingar från det aktuella området som stöder helvetesversionen.
Martin Schibbye och ­Johan Persson hann också träffa flera personer som berättade samma sak i början av reportageresan men för att vara riktigt säkra på sin sak ville de med egna ögon se spåren efter folkmorden, de nedbrända byarna, utslocknande av liv och slakten av tamboskap.

Martin Schibbye och Johan Persson ville kort och gott praktisera undersökande journalistik i ett område där journalister tidigare vägrats tillträde. Därför tog de sig in illegalt i regionen med hjälp av kontakter via separatiströrelsen ONLF, dessa rebell­er är klassade som terrorister av etiopiska myndig­heter.
Nå, vi vet att det ursprungliga reportaget misslyckades. Schibbye och Persson blev tillfångatagna och kastade i fängelse, dömda till terrorism i elva år efter en Kafkaartad rättegång.
Nu får du möjlighet att ­läsa Martin Schibbye och ­Johan Perssons egen berättelse från början till slut i ­reportageboken 438 dagar. Båda hade tidigare gjort flera utlandsjobb som frilansjournalister. De gjorde en sedvanlig riskanalys även denna gång och gav sig i kast med uppdraget med öppna ögon.
Det handlar om två mycket hängivna och modiga yrkespersoner. Schibbye och Persson håller den oberoende journalistfanan högt. 438 dagar är en thrillerartad ­berättelse. Schibbye och Persson sparar inte på detalj­erna. Boken drivs framåt med hjälp av en mycket effektiv dialog. De turas om att berätta.
De hade verkligen änglavakt. Både vid själva gripandet, då Schibbye och Persson blev skottskadade och utsatta för skenavrättningar men även senare då de i omgångar drabbades av svåra infektioner.

De hade som tur var varandra och hittade snart fram till vardagliga rutiner för att hålla skräcken och paniken på avstånd. De vårdade ­något högst värdefullt – ”friheten att själv bestämma vem man är”.
Kontakten med den svenska ambassaden var självfallet en räddningsplanka och de många besöken från anhöriga bidrog självfallet också till att de orkade hålla humöret uppe.
Schibbye och Persson fortsatte att arbeta. De skrev och lyckades smuggla ut 1 000 sidor brev, dagböcker, intervjuer och förhörsprotokoll.
Musik av Broder Daniel, Thåström och Jimi Hendrix höll drömmen om frihet ­levande.

Bakslagen var många i början. Tvivlen om den tysta diplomatin fanns där men något reellt alternativ fanns icke. Martin Schibbye och Johan Perssons gemensamma berättelse kommer att bli en framtida klassiker i genren. Det är en fascinerande och lärorik reportagebok. Nederlaget vändes trots allt till ett slags seger. Skildringen av medfångarna är skrivna med värme och passion för grundläggande mänskliga rättigheter.
Schibbye och Persson ­donerar tio kronor per såld bok till den ideella föreningen Kalityfonden som ger ekonomiskt stöd till reportrar och fotografer över hela världen som fängslas, förföljs, tvingas i exil eller på annat sätt råkar illa ut på grund av sin yrkesutövning.
Det går ännu att göra skillnad åtminstone så länge det fria ordet existerar.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se

Annons
Annons
Annons