Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Binchy fångar vardagen i sina noveller

Maeve Binchy har alltid haft en plats i mitt litterära hjärta. Tom O Briens dotter, hennes andra roman som blev en ännu större succé än debuten, var en av de första egna böckerna jag köpte och den står fortfarande kvar i min bokhylla.

Annons

Jag minns ännu tydligt läsupplevelsen, trots att det passerat trettio år sedan dess. Jag minns, framför allt, hur Binchy med lätthet drog mig in i livet därborta i det katolska Irlands femtiotal och att det plötsligt tedde sig så nära och angeläget, som att det verkligen rörde mig. Därför var det lite av en besvikelse att läsa henne igen. Mitt intresse dalade redan efter några noveller.

Picknick vid St Paul´s är en stor samling noveller som aldrig tidigare getts ut i bokform. De skrevs ursprungligen för olika tidningar eller som gåvor till vänner eller välgörande ändamål. Maeve Binchy var en produktiv författare och hon lämnade efter sig ett stort textarv. Det här är den andra novellsamlingen som ges ut postumt, vilket säger en hel del om hennes skaparkraft.

Maeve Binchy.

Binchy har en förmåga att genast väcka intresse. Hon skriver som en god vän skulle berätta en märklig händelse. Det är som att hon tar läsaren i handen och drar hen in i berättelsen. Redan i första meningen sätter hon tonen. Med inledningar som: "I början av december bestämde sig Mary för att förlåta dem och resa hem till jul" eller "Georgia hade alltid varit en ledare" skissar hon effektfullt upp novellens kärna. Därifrån utvecklar hon i snabba drag handlingen. Det är skickligt gjort och skvallrar om en författare med stor talang. Maeve Binchy har en språklig koncentration och vet hur man förpackar en bra historia.

Läser man hela samlingen på en och samma gång blir känslan ungefär som att hugga in i en tårtbuffé.

Novellerna gör nedslag mitt i vardagen, en vardag som framför allt beskriver den engelska medelklassen. De är som tårtbitar med olika lager utskurna ur en helhet. Picknick vid St Paul´s är vardagsrealism, ofta berättade med humor och värme men inte sällan skymtar svärtan där ute i kanterna. Binchy förmår fånga livets vardagliga, och många gånger allvarliga, problem. Det gör hon med, som så ofta nämns i samband med hennes författarskap, hjärta och engagemang. Och visst blir jag nyfiken på upplösningen i varje historia och visst väcker de mitt intresse, om än mycket tillfälligt, men jag kan ändå inte påstå att de engagerar mig. De berör mig inte. Jag saknar det knöliga, lite sträva men i stället väger det slätstrukna över. Samtidigt problematiserar Binchy ämnen som många väjer för och det finns passager där det bränner till. Otrohetsaffärer, julbestyr, bitterhet, otrevliga släktingar, beräknande vänner, svek, brustna familjerelationer, längtan efter att duga som en är, föreställningar och lösa antaganden kring vad grannar, vänner, släktingar tycker och gör utgör några av berättelsernas teman.

Det är framför allt sluten jag har svårt för. Medan inledningarna är drivna och inbjudande avslutas berättelserna ofta abrupt, ibland med en liten knorr men mer ofta med en utplanande sammanfattning som inte sällan för tankarna till 50-talets sedelärande veckotidningsnoveller. Det blir lite präktigt. Och känns lite instängt. Läser man många efter varandra blir det lätt en enformig och lite platt upplevelse.

Jag tror att Picknick vid St Paul´s ska läsas i portionsformat och kanske inte med mer förväntan än de är avsedda att läsas med: små, korta, tankeväckande, lätt humoristiska pärlor. Men läser man hela samlingen på en och samma gång blir känslan ungefär som att hugga in i en tårtbuffé - gott och roligt i början men jag blir snabbt mätt och den kvardröjande smaken blir väl söt och faktiskt lite fadd.

Fakta

Picknick vid St Paul´ s av Maeve Binchy

Utgiven av Norstedts

Annons
Annons
Annons