Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Böcker: Sveriges historia - från ett kyrktorn mitt i byn

I tusen år har kyrkan stått mitt i byn, överallt i det här landet. Jag vet inte om någon tidigare har skrivit Sveriges historia från just den utsiktspunkten, men det känns lika självklart som smart.

Annons

Den här boken är inte bara en kyrkohistoria – det är en kyrko-, arkitektur-, kunga-, politisk, kulturell och socioekonomisk vandring genom Sveriges historia.

Carin BergstsrömMitt i byn. Med kyrkan som följeslagare genom Sveriges historiaNatur & kultur

Allt historieberättande blir levande genom enskilda människoöden och lokala förhållanden som gör det lätt att få grepp om de stora förloppen. Så också i den här boken. Som beskrivningen av 1700-talskyrkoherden Sarcovius i Alunda- Morkarla pastorat i Uppland som tycks ha varit en riktigt hänsynslös buse. Han lät till exempel flera lik ligga obegravna en längre tid för att försöka pressa ut högre begravningsavgifter av de anhöriga.

När han var alltför trängd och ifrågasatt av både sina församlingsbor och domkapitlet svarade han: ”iag achtar intet consistorium ty jag är hitsatter av höga öfverheten” – det vill säga kung Karl XII. ”I mångt och mycket var Johannes Sarcovius i Alunda-Morkarla typisk för sin tid”, konstaterar författaren Carin Bergström, fil dr och docent i historia.

Carin Bergström, fil dr och docent i historia. Disputerade på en avhandling om svenskt prästerskap, har skrivit flera böcker om svensk historia och erhållit Svenska Akademiens gustavianska stipendium för betydelsefullt bidrag till utforskandet av den gustavianska tidens historia.

Men prästgårdarna var i regel också ett administrativt centrum och tjänade som dåtidens socialbyrå, och de var också socknens kulturella centrum. "Det är inte en slump att många av 1700-talets vetenskapsmän och författare kom från prästfamiljer."

Författaren börjar med en provokativ fråga: Får man riva en kyrka? och välkända, starka bilder från rivningen av Maglarps nya kyrka 2007.

Boken har ett gammalt svartvitt fotografi av Rättviks kyrka av L.Larsson på omslaget, med kyrkstallar, båtar och helgklätt folk i sockendräkt. Sedan går resan genom alla Sveriges bygder och tider, med början i Skåne. Författaren börjar med en provokativ fråga: Får man riva en kyrka? och välkända, starka bilder från rivningen av Maglarps nya kyrka 2007.

Maglarps nya kyrka töms på inventarier och rivningen ska börja 2007.

Vi möter medeltidens kyrkor med storslagna minnesmärken över olika adelssläkter och stormän, inte minst Bjälboätten (Folkungaätten) med Birger Jarl. Bjälbo kyrka reser sig imponerande som ett befästningstorn över Östgötaslätten och vittnar om ättens makt.

”Kyrkoherde Luth måste ha varit nära nog allsmäktig i Nyeds socken i början av 1600-talet, om han både var dess präst och bruksägare".

På 1300-talet börjar vanligt folk bli synliga i historien och socknen med sockenstämmor börjar växa fram. Rika lantbrukssocknar byggde stora kyrkor. Något nytt och spännande kommer i Bergslagen från 1600-talet. Nya samhällen växte upp kring hyttor och gruvor, nya kyrkor byggdes – ofta på initiativ av någon brukspatron, och gamla socknar delades. Gravvårdarna var ofta utförda i smidesjärn, som ett tydligt tecken på att allt kretsade kring järnhanteringen. På sina håll ägde kyrkoherden också bruket. ”Kyrkoherde Luth måste ha varit nära nog allsmäktig i Nyeds socken i början av 1600-talet, om han både var dess präst och bruksägare”, konstaterar författaren.

Torsångs medeltidskyrka, Dalarnas äldsta, med klockstapel som fanns redan år 1576.

I började bruksdöden härja i de små brukssamhällena, befolkningen minskade och kyrkorna blev ofta för stora.

Med det moderna och alltmer sekulariserade samhället töms kyrkorna alltmer, men står fortfarande kvar på sin plats mitt i byn, som ett vältaligt minnesmärke över tidigare generationer. På sommaren syns här och där skylten Vägkyrka som pekar på en öppen kyrka, ofta med en guide som kan berätta om föremål och kyrkans historia. Den här boken kan också vara en ypperlig guide – inte till alla kyrkor i landet, men till ganska många av de intressantaste eller i något avseende typiska. Värdefull både för den historieintresserade och för bilturisten som kanske undrar över en lite ovanlig kyrka han ser vid vägen.

LÄS OCKSÅ Insändare: "Musiken måste få fortsätta att vara viktig i Svenska kyrkan"

Tornet på Stora Kopparbergs kyrka i Falun. Kyrkan är från 1400-talet.

Författaren slutar med samma fråga som hon börjat: ”Från norr till söder är sockenkyrkorna kulturbärare av vår lokala, regionala och nationella historia. Så frågan kvarstår: Får man riva en kyrka?”

Det här är också en mycket vacker, typografiskt tilltalande bok med många färgbilder, illustrativa kartor och med kapitelrubrikerna tryckta i rött. Jag hittar bara ett riktigt stort minus. Visst, det finns förstås en litteraturförteckning som varje bok med lite vetenskaplig självaktning måste ha – men det finns inga register, varken person- eller sakregister. Jag tror det skulle underlätta för många läsare. Visserligen förklarar författaren till exempel oftast de olika facktermerna när de först dyker upp, men det kunde ändå vara en fördel att lätt kunna slå upp ord som kanske inte är helt självklara för en modern svensk, som mässhake, patronatsrätt, blinderingar, stiglucka eller tympanon.

Mats Jansson

Annons
Annons
Annons