Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Fenomenalt berättat

/

Stefan Zweigs var en av de författare vars böcker eldades upp.

I Världen av igår (nyutgåva på Ersatz 2011) berättade Stefan Zweig om världen som han lärt känna den. Barndomsstaden Wien före de båda världskrigen, Europas huvudstäder, innevånare, teater- och operahus, för en yngling med pengar och författarambitioner var allt enbart möjligheter. Hela denna, som han upplevde det, kulturfyllda värld, där han strosat och rest runt helt bekymmerslöst försvann delvis redan med först världskriget, men med Hitlers maktövertagande och annekteringen av Österrike var det definitivt slut. Zweigs böcker eldades upp och han själv blev tvungen att fly. Lämna landet. Han hamnade som tysktalande flykting i England, och upptäckte att ingen längre verkade bry sig om att han var författare. Berömmelsen var väck. Han var bara en av alla dem som trängdes i trappor och korridorer på olika byråkratiska kontor för att skaffa sig papper och dokument. Deprimerad skrev han Världen av igår, och begick sedan självmord.

Nu följer Ersatz upp med en novellsamling av Zweig: Amok. Det är fem längre berättelser skrivna av författaren som inte visste att hans värld senare skulle gå under. Jag har blivit helt betagen. Han skriver med lätt hand, berättar utifrån ett jag som betraktar världen, iakttar och studerar människorna, ger sig in i konversationer och får förtroenden som verkar helt osannolika, men inte desto mindre sväljs med hull och hår av läsaren. Miljöerna skiftar, som de måtte ha gjort för författaren själv. Det är ett hotell i Nice, en atlantångare på väg mot Sydamerika, ett annat passagerarfartyg på hemväg till Europa från Asien, ett pensionat i Tyrolen. En berättelse avviker, där handlar det om en ung man som studerar litteratur, först i Berlin sedan i en liten lantortshåla i Tyskland. Författaren ger miljöerna relativt sett stort utrymme, som läsare känner jag hur han njuter av att färdas, byta omgivning, se och uppleva nya vyer och temperaturer. Men det är människorna som intresserar. Nyfiket studerar han figurer som bär på gåtor, som beter sig annorlunda. Undan för undan söker han sig nära, blir bekant och förtrolig, och får på så vis en historia att skriva.

Så kan man tro.

Verkligheten torde vara mer komplicerad, för berättelserna är fenomenalt berättade. Det är inga direkta återgivningar av verkligheten, det är hårt bearbetade och redigerade alster som tagit mycket energi för att bli till. Bara detta lätta handlag kräver svett och timmar vid skrivbordet. Men resultatet! Ett antal porträtt av individer med mörka insidor, förfärliga hemligheter. De får tala med egen röst genom Zweigs penna, han berättar genom konversation och dialog. Som läsare känner man sig närvarande och indragen.

Jag har befunnit mig i dessa historier nu i den kalla sommaren och därför inte lidit av kylan. I Nice var det ju så varmt att de satt ute på terrassen till långt in på kvällen, passagerarna på fartyget från Asien flämtade under middagshettan, berättarjaget bytte dag mot natt för att kunna stå ut. Jag har ingen lust att avslöja några av de hemligheter Zweig yppar i novellerna, det är bättre att ni läser dem själva, de är värda det!

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons